PLANKET - Inlägget på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

Andra städer

När min familj flyttade till Gävle 1934 kom jag till en stad som var delad i två delar av ån. I norr en trivsam 1800-tals stad med tegelhus i lagom storlek, i söder en stadsdel med nästan bara 1700-tals envånings trähus. Förklarigen var att den stora branden som en del norrländska orter har fått utstå hade bränt ner den norra delen som blivit nybyggd, men elden hade inte tagit sig över ån. Det gick naturligtvis inte att stoppa att trähusen sopades bort av cementkolosser. Men stadens framsynte museiintendent Philibert Humbla, en skåning, lyckades rädda en gata, säkert under kamp mot ekonomiska intressen och folks bristande förståelse. Vad har hänt sen dess? Gamla Gefle har med åren blivit mer och mer älskad av stadens invånare och ett dragplåster för turister som använder pengar i staden. Amerikaner tror inte sina ögon när de ser att i ett av husen föddes Hill, en sångdiktare som efter emigrationen blivit ett stort namn i U.S.A. som tydligen alla känner.

Jag har bott i tre städer till, Uppsala, Stockholm och Melbourne, som har det gemensamt att man bittert beklagar att fina gamla hus och miljöer skövlats. Man saknar vad som inte går att få tillbaka.

Det finns två slutsatser: Om man inte skövlar det gamla, blir det med tiden allt mer värdefullt, t.o.m. ekonomiskt (Gävle). Med tiden växer beklagandet av det som man i oförstånd har skövlat (de tre andra städerna).
Kan läsaren gissa, varför jag får lust att skriva detta just nu?

Göran Hammarström

Planket på Landskrona Direkt

Observera att på Planket lägger vi endast ut underskrivna texter.
Mejla din insändare till adressen: info(at)landskronadirekt.com och uppger "Planket" i ämnesraden. Bifoga telefonnummer (publiceras ej).