PLANKET - är vår populära insändarsida. Här har du chansen att bli läst av tusentals besökare. På Planket lägger vi endast ut underskrivna texter.

Till Planket

Landskrona Direkt | Automatiskt utkast
Annons

Jag stöder

2016-05-23 14:01

Jag har aldrig bott i ett kommunägt hus, men jag stöder er som protesterar mot försäljningen av Sandvången etc.

LENNART ANDERSSON, Stockholm


19 dagar utan svar...

2016-05-23 13:54

….så lyder rubriken på Ettan. Det är väl inget mot de 15 månader jag väntat på en reaktion från stadens belysningsmästare huruvida belysnings stolpen vid parkeringen ovanför backen i Bäckviken skall tas bort eller om den skall iordningställas så den åter gör nytta efter mer än 41 års slocknad.

41 år utan funktion och sedan 15 månaders väntan på ett svar. Bara inte svaret blir “Ja, vi skall ta bort stolpen när vi får tid över”.

Har stadens belysningsmästare haft mer än 41 år på sig att bestämma huruvida stolpen skall bort eller om stolpen åter skall göras funktions duglig så lär jag väl aldrig få något svar på frågan under min levnad! Ledsen.

Björn Lind


På tio poäng - Vart är vi på väg?

2016-05-23 09:17

Jag vill inte att vårt folkhem, vår allmännytta skall säljas ut till vinstdrivande företag! Jag vill att Landskronahem, som kommunalägt bolag säkerställer bostäder till alla grupper i samhället. Jag vill tillägga att kommunen har yttersta ansvaret för sina invånare. Det är en del av kärnan i vår välfärd och den kan vi inte kompromissa!

Nu känns det som välfärden säljs ut till högstbjudande och det verkar ske med hjälp av en politisk strategi som planeras i all hemlighet… Att byta ut befolkningen i Landskrona mot människor med större plånbok! Men också sopa Landskronas sociala- och segregations problem under mattan. Personligen är jag övertygad om att denna strategi istället komma att leda till ökat missnöje, större klyftor i samhället och en ökad brottslighet. Problem som har funnits i vår stad under en lång tid och det har inte blivit bättre under treklöverns styre.
Landskrona har en lång historia som arbetarstad med många industriverksamheter som avlöst varandra genom åren. Inte minst Varvet! Dem människorna skall det minsann också finnas bostäder åt!
 
Treklövern, med stöd av Sverigedemokraterna hade bara gett oss halva sanningen innan dem släppte den stora bomben, att nu sälja ut vårt hjärta, stolthet och det som många kallat ”Landskronahems flaggskepp” – Sandvången. Visst hade man informerat om satsningar på nya projekt, men glömt detaljen att det skulle finansieras genom att sätta drygt 2000 människors hem på spel. Buuu!

Hur kan våra politiker blunda för detta faktum?!!!
Är det det som är att ansvara för invånarna, att hjälpa människor på traven att bli bostadslösa?
Människor som dessutom många redan lever på marginalen ekonomiskt.

NEJ TACK!

Emelie Johansson, Sandvången


BoIS Akademi

2016-05-20 12:01

Hej!

Följer er granskning av kommunens svar på inkomna frågor.
I er artikel framstår det som att BoIS Akademi har 69 elever. Det stämmer i princip då vi har 71 elever från Landskrona kommun. Men totalt sett har vi 139 elever, varav 68 elever pendlar från andra kommuner till skolan. Vi är naturligtvis stolta och glada över att vi har en stor andel elever som tycker att BoIS Akademi har en så bra och unik profil med vår idrottsinriktning, att man väljer att som grundskoleelev pendla till vår skola i Landskrona.

Med vänliga hälsningar
Pernilla Anderberg, VD BoIS Akademi


PÅMINNELSE 1 - Landskronahem AB och tillämpning av svenska skatteregler

2016-05-19 17:02

För en vecka sedan lyfte jag nyfiket in spörsmålet här på Planket.

Hur tolkar jag nu de uteblivna svaren på de enkla frågor jag ställde:

  1. Hur mycket blir skatten när Landskronahem AB säljer fastigheter till Stena Fastigheter i Malmö AB?

2) Vilka bestämmelser i skattelagstiftningen skall tillämpas?

Är det rent av så att ingen riktigt funderat på frågorna i samband med att affären gjordes upp?

I slutändan skall fullmäktige ta ställning till en av de allra största affärer som genomförts av kommunkoncernen Landskrona i modern tid.

Och sen det där med beräkning av ”soliditet”.

Hur har ni beaktat de dolda reserverna i fastigheterna och eventuella latenta skatteskulder när ni tagit fram nyckeltalen och utifrån dessa (siffror) gjort affärsmässiga bedömningar? Siffran 16 % utgår ju från fastigheternas bokförda värde – INTE det verkliga.

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds Universitet

PS. Inte ska jag behöva ställa frågorna till er alla personligen. Ds.


Mångudinnan

2016-05-13 14:19

Det var en råkall kväll i mitten av oktober 1527, med diset som sänkte sig över skogen. Kylan gick igenom alla kläder och in i bara själen.
Den unga kvinnan ville bara skynda sig hem, till sitt lilla trähus. Hon hade inte så långt kvar att gå. Men smärtan i magen tilltog. Hon höll på att svimma. Jag måste hem, jag måste klara av att komma hem, var hennes tankar hela tiden.
Men, vid nästa värk, så svimmade hon utav smärtan.
Hon vaknade till när nästa smärta for genom hennes kropp.
Då förstod hon, att hon aldrig skulle hinna hem. Hon var tvungen att föda sitt barn ute i denna råkalla skog.
Men, som i ett under , så tittade månens ljus fram mellan trädstammarna precis i den lilla gläntan, som den unga kvinnan, nu blev mamma.
Med det nyfödda barnet i sin famn, så tog hon sin tunna kappa och svepte om både sig och barnet.

Vad gör jag nu? Undrade hon. Hon visste ju att hon skulle klippa av navelsträngen. Men hur gör man det en råkall kväll? Eller ska jag strunta i det och bara lägga mig ner sidan om mitt barn? Tankarna snurrade i hennes huvud, hon visste varken ut eller in.
Men hon tittade sig förtvivlat runt om kring. Då såg hon en buske som fladdrade till i vinden. Hon kunde sträcka sig så att hon nådde några tunna grenar. Och som tur var , så var dom mjuka och spänstiga. Hon knöt dom hårt runt navelsträngen och bet av.
Sen svimmade hon i ren utmattning.
Men vaknade av ljudet, att flickan som hon nyss fött, skrek i högan sky.
Sakta, sakta, kände hon hur krafterna kom tillbaka i små, små omgångar. Till slut hade hon kraft nog att ta sig hem.
Väl innanför dörren, slängde hon in den sista veden hon hade i spisen. Och en välförtjänt värme spred sig i det lilla rummet. Hon la sig i sin säng med den lilla flickan, som snabbt och bestämt hittade bröstet och fick i sig lite av mjölken och somnade nöjd och belåten.
Den unga kvinnan låg och funderade på hur hon skulle göra och klara sig. Den enda som hon hade var sin gamla sjuka mamma.

Dagen därpå var hon tvungen att gå ner till byn och jobba, hos de familjer som hade det lite bättre ställt. Hon fick tvätta och städa för nästan ingenting alls. Det hon fick var lite för den dagliga brödfödan.
Och efter att hon blev gravid och det började synas, så var ju skvallret igång i hela byn.
Vem var far till hennes barn? Var det hennes man eller hennes man?
Hon blev i stort bannlyst i hela byn. Alla förtalade henne.
Själv avslöjade hon aldrig vem fadern var.
Allt tärde på den unga kvinnan, som blott var 17 år.
Aldrig hade hon själv haft någon far och nu fick inte hennes dotter heller någon far.
Under hela sitt liv, hade hon varit ensam och rätt så mycket sjuk. Hennes egen far hade hade dött, när hon själv var en liten baby. Det var ett olycksfall i arbetet som kostade hans liv.
Och givetvis tog hennes mor det mycket hårt.
Alla i byn ville då få bort henne och hennes barn. Men som tur var, fick hon behålla huset, eftersom hennes man hade betalt det. Där levde hon nu fortfarande, gammal och full utav värk av allt slit i sitt liv.

För ett drygt år sedan, hade den unga kvinnan varit på väg hem, när hon hörde en häst närma sig. Hon vänder på sitt huvud och ser en vit häst med ryttare närma sig i lugn takt. Ryttaren vänder sig mot kvinnan och frågar efter vägen. Han var handelsresande som hade kommit lite på avvägar. Den unga kvinnan beskrev vägen för honom han tackade henne med att ge bröd och frukt, som han hade fått på sin väg. Tackade och red iväg.
Men, det blev en hel del turer dit sen för hans del.
Och den unga kvinnan blomstrade upp och kände sig så full utav liv och kärlek.
Ända till han en dag slutade att komma. Hon förstod ju ingenting., för båda hade ju varit så glada för barnets nedkomst.
Det var blott 2 månader sedan, som hon fick reda på att han blivit dödad utav banditer som låg i bakhåll. Och, att det var helt fel man de dödat.
Så sorgen var ju extra stor för denna blott 17 år ensamstående unga kvinna.

Hon kände hur hon blev mer och mer utfrusen av alla i byn.
Det hade nu gått 3 år och Elin, som flickan blev döpt till, hon var också ett mysterium.
Folk var rädda för henne. De vågade inte möta hennes blick. Hennes ögon var grön-bruna och hon såg verkligen igenom alla människor. Hon visste deras tankar och såg deras handlingar.
Där hon kände sig bäst hemma var med djuren och naturen. I deras rena och ljusa harmoni. Hon hade en kommunikation med djuren som ingen annan förstod.
Och, att hon inte var som andra barn, det visste alla.
Trotts sina 3 år var hon så viljestark och det gick inte att rubba på. Hon gick sin egen väg och brydde sig inte om vad andra folk tyckte och tänkte.
Men, hon var ju tvungen att följa med sin mor till byn ibland och städa för att få lite mat. Men hon tyckte absolut inte om det, men magen blev glad för att få lite mat.
Den sommarn, dog hennes mamma. Hon hade blivit mer och mer skör under årens lopp. Så hennes kropp orkade helt inte mer.
Då fick lilla Elin flytta hem till sin mormor och passa henne, så gott hon kunde.
Som sagt hon hade en väldigt fin kontakt med alla djur och dom visade på sitt sätt vad hon kunde plocka för örter och bär. Både till att äta och göra medicin utav.

Åren gick, men det året hon skulle fylla 10 år, dog även hennes mormor.
Och nu blev det nytt rabalder i byn, om att NU måste det annorlunda barnet bort. Så kan vi ju inte ha det – gick ryktet.
Och ännu en gång, gjorde de allt för att få bort den lilla 10-åriga fickan.
Men, eftersom hon hade sina talanger, som att tala och förstå djur och natur. Så visste ju hon med en gång när dom var på jakt efter henne. Vinden talade om det för henne, i sina böljande rörelser.
Och ett bra gömställe, var rävarnas gryt. Dit hade hon ofta tagit sin tillflykt, under årens gång och så även nu.

Hennes gamla hem hade förfallit under årens lopp. Men fortfarande kunde hon känna sin mors energi i huset. Så när hon var extra ledsen någon gång så gick hon dit och satte sig och pratade med sin mamma uppe i himlen.
Fast det bara var ett ruckel i dag och vinden ven genom alla sprickor och hål, så var det något visst för Elin, att bara vara där.
På något underligt sätt, så kände Elin att hon fick sån kraft utav månen. Speciellt då det var fullmåne och så hade det alltid varit. Även om det var mörkt ute i skogen, så fanns det alltid en månstrimma när hon behövde det.
Och när det var isande kvällar och nätter, då kom rävarna och även vargen in, för att hålla henne varm under nattens kyla.
Nu hade hon hunnit bli 13 år och kom inte ner i rävgrytet längre. Men djuren visade henne nya gömställen hela tiden.

Tack och lov så finns det folk med ett gott hjärta, som inte bara styrs utav andras tankar och rädslor. Så nu fanns det en familj nere i byn som gärna tog del utav hennes kunskaper. Både i vad man kan äta och ha som smärtstillande, när det behövs.
Denna familj var inte rädda för hennes styrka i ögonen.
Dom såg hennes kraft och kärlek till allt levande.
Dom lät sig även undervisas av henne och hennes ritualer till månens kraft.
Var hon hade fått det ifrån, visste hon inte själv. Hon bara visst vad man skulle göra och det blev alltid det rätta.

Hon var 18 år nu och hade levt sitt liv nästan helt ensam. Hon bodde kvar i sin mormors stuga under väldigt knappa förhållande. Men hon växte och utvecklades till traktens skönhet.
Dock valde hon att leva ensam, ihop med sin moder månen. På så sätt hjälpte hon alla folk som kom till hennes stuga för att få hjälp, både med det ena och det andra.

När hon ville ha ett svar – sände hon sin fråga upp till sin moder månen och fick ALLTID ett svar.

Aila Lundquist


Landskronahem AB och skatten

2016-05-11 17:13

Jag kan konstatera att många nu fördjupar sig i Landskronahem AB:s årsredovisningar och gör uttalanden utifrån dessa. Det talas om att bolaget gör en vinst om c:a 750 000 000 kronor vid försäljningen av Sandvången och Pilängen till Stena Fastigheter Malmö AB. Den bokföringsmässiga vinsten blir c:a 700 000 000 kronor, så Stefan Olsson (SD) har ungefär rätt med avseende på den siffra han räknat fram.

MEN…

Det finns en fråga jag inte kunnat finna svar på i debattartiklar och i mediarapporteringen kring försäljningen.

Frågan är: Hur blir skattekonsekvenserna för Landskronahem AB när fastigheterna nu säljes? Hur mycket skall bolaget betala i skatt på den vinst som uppstår?

Jag emotser ett svar i ”kronor och ören”.

Jag vill naturligtvis även få veta: Vilken eller vilka bestämmelser i Inkomstskattelagen som skall tillämpas?

Jag förutsätter att kommunledningen i Landskrona och styrelsen i Landskronahem AB kan besvara frågorna.

Frågorna riktar sig således till kommunalråden och styrelseledamöterna i Landskronahem AB.

Tommy Jonasson
f.d. Universitetslektor i skatterätt


Skamvrån

2016-05-11 12:09

Esbjörnsson klagar över att sitta i skamvrån sedan 2006.
Klart och jag hoppas att S sitter där minst till 2060! Har hängt med i denna stad, mer eller mindre sedan 1978 mest som intresserat åskådare, bodde i Kävlinge kommun då. Såg alla felsatsningar, hörde alla bortförklaringar, men S-klanen hade rätt och få vågade ifråga sätta. Nu helt plötsligt pratar man om att vilja skapa Sveriges barnvänligaste stad och att välfärden är till för alla. Vems välfärd är ni så plötsligt måna om? Kan det vara dessa människor som har byggt landet och har all rätt att få god vård och omsorg? Men de som har byggt välfärden, får nu minst i Esbjörnssons Landskrona. Jag har aldrig haft någon större tilltro till Socialdemokraternas ekonomiska kunskaper, vet bara att de är mästare på att göra av med skattemedel utan pardon.

Men när man nu går ut och utnyttjar människornas oro, t.ex. dessa som bor i Sandvången eller Pilängen, när man förespeglar folket att Landskronahem är ett välmående företag som slumpas bort på girighetens altare, då måste jag som ekonom intervenera. Landskronahem är ett boendeföretag i allmännyttan som tvingades att ta ett socialt ansvar som det i själva verket inte mäktade med. Övriga boende fick betala med hyror, höga, utan att få det som de hade rätt till och betalade för.

Landskronahem har ingen god ekonomi, är inget välmående företag utan det bästa som kan hända är att ett företag typ Stena tar över och ser till att människorna i Sandvången och Pilängen får det de betalar för. Segregationen i Landskrona har S konsekvent medverkat till genom att blunda och hoppas att det blåser över.

Nu blåser det inte över utan vi andra måste rensa, satsa och även ta obehagliga beslut. Att som nu Esbjörnsson hänga ut övriga partier för samarbetet med SD Landskrona och beskylla dem för dåligt samarbetsklimat är bara tecken på att övriga partier har förstått att det går att lita på oss.

SD är partiet som bryr sig om Landskrona på riktigt! Att vi kan och ibland även måste ta beslut som kortsiktigt kanske gör ont. Men vi tror på Landskrona och vi har styrkan att göra det bästa för staden och dess invånare.

Livets skola har lärt mig att demokrati inte är Socialdemokraternas starka sida, är du inte med dem så är du rasist, nazist och fascist.

Mig skrämmer de inte!

Katarina Elsässer (SD)


I demokratins och den egna tankens namn

2016-05-10 09:00

Vi har, precis som Stefan Olsson (SD) skriver, efter nio år lärt oss att en röst på Liberalerna är detsamma som en röst på Sverigedemokraterna och tvärt om. En röst på Socialdemokraterna är det inte. Vi erbjuder alternativ. Det innebär naturligtvis att vi presenterar egna förslag, och ibland säger nej till Sverigedemokraternas och Liberalernas (Folkpartiets) idéer. Ett sådant förslag är utförsäljningen av Sandvången och Pilängen. Vi vill behålla de områdena i Landskronahems regi. Visst är det jobbigt med demokrati Stefan Olsson (SD). Också här skiljer vi oss åt. Olsson blir inget annat är taltratt åt Liberalerna (Folkpartiet) och dess rådgivare. Lite som tidningen Pravda i forna Sovjetunionen, ni vet där det bara fanns en sanning.

Sverigedemokraterna säger sig ha anlitat experthjälp för att räkna på vad som är bra för Landskronahem. Vem det är och hur man räknat vill man inte redovisa. Som av en händelse. Det är fortfarande min uppfattning att det är fel att sälja ut Sandvången och Pilängen. Om det retar Stefan Olsson och Sverigedemokraterna lite extra, att det fortfarande finns dem som vill och vågar hävda en egen uppfattning och inte bara blir språkrör åt andra, desto bättre tycker jag. I demokratins namn, Olsson.

Niklas Karlsson (S)


Landskronahems årsredovisning en gång till

2016-05-09 16:40

I likhet med kommunalrådet Olsson tycker jag på sätt och vis också att min partikamrat Christer Nilsson ska gå hem och läsa Landskronahems årsredovisning en gång till.

Men jag kan inte låta bli att notera att Stefan Olssons lilla lektion i hur företag kan påverka sin balansräkning inte är heltäckande. Eftersom jag givetvis inte kan utgå ifrån att ett kommunalråd skulle kunna vara okunnig i sammanhanget så misstänker jag att Olsson med flit glömmer att nämna att det finns fler än de tre uppräknade sätten att påverka ett företags balansräkning:

Enligt årsredovisningslagen får aktiebolag och ekonomiska föreningar nämligen skriva upp värdet för ”immateriella, materiella och finansiella anläggningstillgångar som har ett tillförlitligt bestående värde som väsentligen överstiger bokfört värde”.

Det är förstås det som Christer Nilsson var inne på i sitt inlägg: skulle man värdera Landskronahems tillgångar utifrån fastigheternas verkliga värde så skulle bolagets ekonomi visar sig vara mycket bättre än de som vill sälja ut lägenhetsbeståndet vill låta det framstå som.

Men utförsäljningen av Sandvången och Pilängen motiveras ju officiellt med hänvisning till Landskronahems påstådd dåliga ekonomi. Och i det sammanhanget passar det givetvis bra att låtsas att man inte riktigt har koll på årsredovisningslagen.

Stefan Olssons lilla lektion i hur företagens årsredovisningar är alltså en av de där typiska halvsanningarna som SD så gärna jobbar med i politiken.

Det är förvisso intressant i sig, men utöver det så avslöjar Stefan Olsson dessutom att allmännyttiga Landskronahem tydligen ska ses som vilket aktiebolag som helst.

Och så ser jag som vänsterpartist förstås inte på saken: För kommunalpolitikerna och deras väljare är de allmännyttiga bostadsbolagen nämligen det enda sättet att ha kontroll över utvecklingen av kommunens bostadsmarknad. Dessutom kan man se till att ett allmännyttigt bolag tar sitt samhällsansvar, t.ex. genom att se till att erbjuda tillgång till bra hyreslägenheter som vanligt folk har råd med.

Att sälja ut allmännyttan till privata bolag innebär däremot att vi alla, men framför allt de berörda hyresgästerna, helt enkelt får lita på att ett vinstmaximerande privat bolag som Stena Fastigheter ska vara ”snällt”.

Och det var konsekvensenligt precis det som Landskronapolitiken största höns Torkild Strandberg sa rakt ut på en presskonferens häromveckan.

Dumt bara för Strandberg och Olsson att många människor i de områden som hotas av utförsäljning verkar ana att privata företagsintressen inte nödvändigtvis är lika med deras intressen.

Klart slut.
Henning Süssner Rubin (V)



Fält markerade med * måste fyllas i
Annonser




















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser