Hej Johan Laurin! Tack för dina frågor i din insändare 2017-10-19 på temat: ”Vad menar du Tommy?”
Låt mig säga så här:
Man väljer inte sina föräldrar. Och det är ju så att om du går till höger så får ”du” en sten i huvudet och om du går till vänster så träffar ”du” din blivande (f.d.) fru. Jag har måhända haft lite (för mycket?) tur i skarpa lägen.
För de flesta är ”valfriheten” inte så stor. Om du är stadd i kassa så visst kan du skicka barnen till en privatskola. MEN, utifrån situationen i Landskrona – vi håller oss här nu – så är det många gånger frågan om att få ungarna till skolbänken och se till att de stannar där. Att helt enkelt ha något att locka med eller hota med. Till presumtiva föräldrar kan man ju säga: Inte vill du att dina barn ska bli fattiglappar!
Till barnet (barnen): Du vill väl kunna tjäna pengar – kunna välja och vraka bland jobberbjudanden etc. etc.
Hur man ska organisera rådgivningen till barn/föräldrar är frågan. Tja, vi har ju studievägledning. Ibland händer det att jag samtalar med unga jag träffar på kaféer. De erfarenheterna säger mig att visst kan man få ungarna att ändra uppfattning. Skolbänken är nog inte helt fel. Jag ställer gärna upp och
experimenterar eller diskuterar kring skolfrågan.
Jag är väl medveten om att jag inte har någon (formell) lärarutbildning. Jag kan utifrån min position som pensionär säga och tycka vad jag vill och det gör jag också.
Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet
