Detta brevet har jag skickat till Försäkringskassan i förhoppning att dom ska förstå konsekvenserna av deras beslut.
* * *
Jag skriver till er för jag vill berätta för er konsekvenserna av att ni tar bort assistenstimmar för en brukare.
Mitt namn är Irene Nordberg och jag har känt min brukare i cirka tjugo år och de senaste fyra åren har jag arbetat som en av hennes assistenter.
Jag har följt hennes utveckling på nära håll även innan jag började arbeta hos henne, hur hon växte sen hon fick assistans. Allt förbättrades gällande hennes sociala utveckling och hon accepterade efter en tid att det inte bara var hennes mamma som kunde ta hand om henne.
Men nu har allt rasat och hon är tillbaka på ruta ett. Allt som assistansen har förbättrat för henne finns inte längre kvar. Efter två års prövningen där dubbelassistansen och vaken natt försvann så har allt gått bakåt. Hennes sociala liv har så gott som helt försvunnit. Man måste nämligen vara två när man går ut med henne , så är det även i många andra dagliga situationer som t ex dusch, toalettbesök osv. Hon har blivit mycket inbunden och så gott som all kommunikation som vi tidigare hade är borta. Hon är också ofta arg och frustrerad och då är hon utagerande mot oss, vilket för oss är en helt ny situation, det har vi inte varit med om tidigare. All trygghet och tillit som byggts upp är raserad. Det går dagar i sträck när hon bara sitter i sin fåtölj utan att komma ut p g a att dubbelassistansen är borttagen, det är en katastrof för hela hennes tillvaro.
Jag kan inte förstå ert beslut, ingenting i hennes tillstånd har blivit bättre utan tvärtom så blir hennes tillstånd sämre. Biverkningarna av hennes medicin som t ex skakningar och viktökning gör inte hennes liv lättare. Hon har dålig balans och hon har svårt med avståndsbedömning vilket gör att hon lätt ramlar och vi måste vara två för att få upp henne. Ingen assistent vågar därför gå ut med henne ensam, vi måste vara två. Det är så många situationer vi inte kan klara eftersom vi nu måste vara ensamma med henne.
På natten är hon mycket aktiv, det sitter personal sidan om sängen hela natten. Hon sover enbart korta stunder åt gången så personalen är vakna hela natten. Hon har också epelepsi vilket vi också måste vara mycket uppmärksamma på eftersom hon inte påkallar hjälp när något händer hon sätter ofta i halsen och har hicka av sina mediciner. Hon påkallar ingen hjälp. Det gör hon inte på dagen heller.
Det pratas mycket om att det kostar mycket och att fusket måste bort, ja givetvis måste ni stävja fusket men det kan inte brukare som verkligen behöver hjälp betala. Hon och andra i hennes situation kan inte få sämre levnadsvillkor för att det finns fuskare det är inte rimligt. Det måste ju vara en mänsklig rättighet att t ex kunna duscha varje dag, att kunna komma ut och handla så att det finns mat i ens hem osv. Det finns ingen rättvisa i att brukare som har behovet av assistans ska ta smällen för att det finns mindre seriösa människor.
Jag hoppas att ni förstår att hela situationen är ohållbar och att hennes situation försämras för varje dag som går och det kan inte vara meningen. Förr gick jag med glädje till mitt arbete nu är det med sorg i hjärtat.
Irene Nordberg
assistent Landskrona 20161106
