Medborgardialog är inte Landskrona kommuns starka sida. Av slentrian fattas många politiska beslut som bara är bristfälligt förankrade bland allmänheten. Det finns en rad exempel på beslut i nämnder och kommunfullmäktige, där medborgar- och/eller brukarperspektivet var av mycket underordnad betydelse.
Samtidigt är valdeltagandet i Landskrona skrämmande lågt och grupper som i allra högsta grad berörs av kommunalpolitiken är i praktiken helt marginaliserade.
Att inte ha något att säga till skapar dock med den tiden den sortens frustration som lätt kan ge upphov till destruktivitet, inte minst bland ungdomar.
I en kommun som Landskrona som inte är särskilt stor, vare sig geografiskt eller mätt i antalet kommuninvånare, borde det egentligen vara enkelt att motverka trenden. Till exempel genom en vilja att släppa in så många medborgare som möjligt i de kommunal beslutsprocesserna.
Men icke så i vår stad: Idag, måndag, kommer de folkvalda representanterna för Folkpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Moderaterna med stor sannolikhet rösta nej till Vänsterpartiets förslag att öppna kommunalpolitikens stängda rum för fler Landskronabor. Vänsterpartiets motion ”Stärk demokratin i Landskrona” syftar till att bredda och fördjupa Landskronabornas möjligheter att direkt påverka kommunalpolitiken.
I korthet vill Vänsterpartiet att det ska utredas om Landskrona, som många andra skånska kommuner, ska införa möjligheten att införa formella medborgarförslag under innevarande mandatperioden. Dessutom föreslår vi att ett medborgarråd bestående av representativt utvalda Landskronabor skapas under mandatperioden. Rådet ska regelbundet rådfrågas i politiska frågor innan ärendena går vidare till beslut i de kommunala nämnderna och styrelserna. Sist, men inte minst ska varje förvaltning ta fram en egen handlingsplan för att förbättra medborgar- och brukardialogen inom respektive förvaltnings ansvarsområde.
Knappast särskilt radikala förslag som de flesta demokratiska partierna lätt skulle kunna skriva på. Men den sittande kommunledningen är inte alls intresserad av mer medborgerligt inflytande. Inte helt oväntat: Torkild Strandberg pekar ju gärna med hela handen. Och då vill han nog inte slösa tid på medborgardialog.
Att Strandbergstyrets stödpartier – miljöpartiet och moderaterna – inte har avvikande åsikter i sammanhanget är givetvis också väntat. Även om Miljöpartiet på annan ort gärna verkar för utökat medborgerligt inflytande. Och oavsett det faktum att många moderater i andra kommuner verkar gilla medborgarförslag.
Varför Socialdemokraterna med S-kommunalrådet Jonas Esbjörnsson i spetsen också ger tummen ner för fördjupat demokrati i vår stad kan jag däremot bara gissa mig till. Och med hänsyn till vårt samarbete i vissa andra frågor så avstår jag gärna från att delge mina tankar i sammanhanget.
Jag för min del tycker att det är synd att de flesta av Landskronas kommunalpolitiker, från fp över m och s till mp, verkar vara rädda för att försöka sig på ett experiment i lokal demokrati.
Det skulle nämligen på sikt kunna leda till ett större medborgerligt engagemang i kommunalpolitiken.
Som det ser ut idag så är Landskronaborna beroende av att någon kommunalpolitiker behagar att lyssna på dem. Och det är lite som att spela på lotto, du vet aldrig i förväg när det bara händer.
Trist att Torkild, Jonas och de andra inte vågar lyssna på folk.
Henning Süssner Rubin
Kommunfullmäktigeledamot för Vänsterpartiet
PS: Jag vet att Torkild S kommer att påpeka att vem som helst kan bli fritidspolitiker för folkpartiet. Men: gäller det också de människor som inte tycker som du, Torkild?
Jag vet också att Jonas E kommer att påpeka att det är bättre för demokratin om fler personer blir fritidspolitiker, helst socialdemokratiska sådana, antar jag. Men: Varför ska det krävas att gå med i något parti (eller ställa upp på någots parti program, se ovan) för att få sin röst hörd??
DS.
