PLANKET - är vår populära insändarsida. Här har du chansen att bli läst av tusentals besökare. På Planket lägger vi endast ut underskrivna texter.

Till Planket

Landskrona Direkt | Automatiskt utkast
Annons

Juniorgolf

2017-06-27 09:33

Foto: Eva Pettersson.

I går började de årliga sommargolflägret på Landskrona GK.
70 juniorer deltager, de äldsta som ledare och förebilder för de yngre. Det är stort engagemang hos nybörjare så väl som de som varit med några år.
Förväntan och glädje är inte att ta miste på när Pron, Andreas Westerberg ropar upp barnen och berättar vem som är dagens tränare. Man hör barnen viska sinsemellan, Woow vi ska ha honom som ledare han är så duktig och spelar många tävlingar, åh vi får ha henne hon är så bra osv.
Efter uppropet fördelar sig barnen med sina ledare över övningsfälten, sen är det putt, chipp, bunker, ranchen och spel på banan som gäller fram till halv tre.

Där i mellan serverar brasseriet lunch och barnen/ungdomarna pratar och skrattar med sina kompisar, och sen övar de golf på egenhand under pausen.

De äldre juniorerna ställer upp som ledare och är stora inspirationskällor för de som är på väg nedåt i handikapp. Vissa kan inte hjälpa till alla dagar på grund av  jobb och att de spelar större golftävlingar.

Landskrona som klubb är välkomnande för alla, både nybörjare och erfarna spelare och nu har de nya hålen blivit spelbara och klubben har återigen två 18 hålsslingor.

Foto: Eva Pettersson.

Hälsningar

Eva Pettersson, Hven


Om reaktionen på tiggeri

2017-06-27 09:04

Vid en Netto-butik i stadens nordvästra delar satt en man och ”tiggde”. Till skillnad från alla andra (vad jag vet åtminstone) ville jag TALA med honom. Detta skall man uppenbarligen inte göra, tycks alla andra vara helt
överens om. Även om ”de andra” är av fullständigt olika uppfattningar i förhållande till varandra.
Jag har faktiskt aldrig upplevt någonting liknande – och fullständigt absurt!

Jag ställde mig frågan – på vilket sätt behöver denne medmänniska bäst hjälp? För att överhuvudtaget kunna få något begrepp om den saken började jag prata med honom. Och han hade inget emot att prata. Fast på
vilket språk var förstås ett problem. Deutch ? English ? – ”little” – redan då, en kvinna ger honom, minst en kanske två 20-lappar. Så långt inget konstigt, men samtidigt tittade kvinnan extremt ilsket på mig!
Varför ? Vad hade jag gjort henne ?
Eller tiggaren?
Han visade mig en skylt ”JOB” – varpå jag förklarade, men ”här hittar du inget jobb” (på en parkering)
Jag vill inte ge pengar, eftersom detta uppenbart är att uppmuntra. Istället köpte jag lite mat åt honom, 1 liter mjölk, en påse gifflar samt risgrynsgröt. För säkerhets skull öppnade jag mjölken och gifflarna. (Så han inte skulle sälja maten. Pengar skulle jag bara ge OM det var för en hemresa).
När en annan dam såg att jag gav honom mat, sa hon ilsket ”Han har en Mercedez !” Jag undrade hur hon kunde veta det, men jag fick inget riktigt svar. Så jag frågade tiggaren ”Do you have a Mercedes ?” – Jag vet inte om han förstod frågan – men whips kom en något äldre herre fram och i princip hotade mig ”Du skall låta honom vara i fred !” . Jag svarade precis som det var – ”jag har precis gett honom mat, men hon där borta säger att han äger en Mercedes” . Nån annan i närheten glodde hatiskt på ”tiggaren”.  Men mannen som var så otrevlig mot mig blev hastigt mycket god vän med kvinnan som påstod att tiggaren ägde en Mercedes!

Jag var den ENDE som försökte förstå mig på tiggarens behov och bevekelsegrunder – och den ende som försökte tala med honom. Och hade han saknat pengar att komma hem för, hade jag gärna bidragit med en stor bit av den kostnaden. Men annars bara mat. Mat och prat.

Detta är tydligen det absolut värsta man bara får göra, medan hotelser utan grunder och spridande av (förmodade) rykten går hur bra som helst för sig ! Det är uppenbart helt precis lika moraliskt legitimt att tycka synd om en tiggare, som att hata dem. Men att ge mat istället för pengar och framförallt att prata med dem är tydligen fullständigt oacceptabelt!!!

Jag bara inte begriper varför !?

Pontus Eriksson


Svar till Tony Pettersson

2017-06-26 09:13

Tony Pettersson, Asmundtorp din insändare; ”Personligt ansvar före sociala åtgärder” är något av det bästa jag läst här på Planket! Mycket träffsäkert formulerat. Var har det personliga ansvaret tagit vägen?
Skolan, föreningslivet och arbetsmarknaden ger alla samma möjligheter. Sen är det faktiskt upp till individen själva ifråga, att sätta upp en målbild och kämpa för att nå dit. Klarar man inte dagens låga intagningsnivå till gymnasiet, då har man definitivt missbrukat sin studietid! Inte ska samhället då bidraga med några sociala insatser.
Nej, det är ”bara att göra om och göra rätt”.
Kräv motprestation för bidrag. Endast då något handikapp ligger till grund, ska man vara berättigad socialt stöd. I övrigt mycket restriktivt. Då hade välfärden varit för de människor som verkligen behöver den

Tommy Persson


Personligt ansvar före sociala åtgärder

2017-06-21 14:36

När man läser en Jonas Esbjörnssons inlägg gällande bla. utsattheten i Karlslund , så frågar han sig vad Torkild Strandberg (han personligen?) skall göra åt saken , eller vad han inte gjort.

Det nämns att från Socialdemokratiskt håll behövs mera sociala åtgärder , Men , jag ställer frågan , vilka eller vilket i denna ändlösa rad av sk. ”sociala projekt” har egentligen burit sådan frukt, att det har lett målgruppen i fråga, från bidragsberoende , till egen , icke bidragsfinansierad anställning ? Man är inte mindre bidragsberoende för att det finns en affär (som brändes ner) , eller ett lokalkontor för fastighetsägaren (som ständigt förstördes) , och att bara satsa på sociala åtgärder , när det inte ger något tillbaka , annat än för diverse projektledare på arbetsförmedlingen , eller dylikt , är att ge falska förhoppningar.

Jag tror att det som främst fattas i hela frågan vad man skall göra åt den höga arbetslösheten bland vissa av samhällets grupper, är när man skall börja kräva eget ansvar att göra sig anställningsbar.

Det stod att läsa nu om 92 elever som inte klarade kraven (och dom är sannerligen inte höga) för att komma in på gymnasiet. Den första frågeställningen som brukar komma är , vad gör VI (eller man) för att dom skall halka in på banan igen. Frågan bör kanske vara , vad dom själv tänker göra åt det , för att inte hamna i ett framtida liv med , i stort sett , bidragsberoende. Varför skall kravet bara ligga på skattebetalarna att se till att dom börjar bli närande, i stället för tärande ?

Detta gäller även dom som är föremål för ”utsattheten” i många utanförskapsområden (och i övrigt med). Det duger inte att vi har samhällen , eller normer , där man i stort kan glida livet igenom på diverse bidrag , för att man själv inte har drivet , eller orken att ta del av den ofantliga mängd utbildningar (ofta helt skattefinansierade) som finns , för att med egen kraft ta sig ut från den s.k. utsattheten.

Svenska samhället har i årtionden försökt med en omhändertagande socialpolitisk lösning , som säger att det är Staten (skattebetalarna) som skall , helt utan krav ,  få personer att sysselsätta sig med saker som samhället inte efterfrågar , utan bara är för att frisera arbetslöshets statistik. Men , varför inte kräva eget ansvar och deltagande i dom sektorer som dels passar dom , men främst inom de områden som det råder arbetskraftsbrist inom. Vi har inte råd att skicka en hög patriarkala män på drejarkurs för att få dom att ändra sitt genustänk , när det är tex. busschaufförer vi behöver.

Så , återigen , och avslutningsvis , utan tydlig kravbild från samhället, kopplad (tex. bidragsindragning) med någon form av inskränkningar i samhällets skyddsnät , så kommer utsatta områden att rota sig djupare.

Mvh//Tony Petersson
Asmundtorp


Exit Landskrona II

2017-06-21 09:30

Jag flyttstädar. Det låter bättre än att ”döstäda”. Men är ungefär samma sak. Att rensa i gamla lådor och pärmar. Det kommer att bli lättare i framtiden. Några knapptryck på en dator rensar ut sådant som tar lång tid att göra idag. Pärmar, lådor och kartonger. Jag är där nu. De första (!) flyttkartongerna har anlänt och packningen har kommit igång. Det tar tid. Nostalgi, minnen av alla sorter som det lätt att fastna i. Det som då för femton- tjugo år sen var framtiden har nu passerat sitt bäst före datum.
En svart plastsäck full med overhead-bilder. En låda full med anteckningar från konferenser och alla dessa ledningsseminarier som jag varit med om. Och själv anordnat. Inlägg i skoldebatter och små patetiska tal på sommaravslutningar. Jag rensar utan att fälla tårar. Jag ler lite lätt och skrattar åt somligt. Jag skakar lätt på huvudet åt annat. Kanske lite bedrövad över att de bilder som finns på mina overhead är lika aktuella fortfarande. Samma frågor och samma problembilder. Och framtidshorisonten tycks bara ha flyttats framåt. Paradigmskiftet, som kom att prägla mycket av vårt förändringsarbete ligger nu femton – tjugo år tillbaka. Den troedska paradigmpilen, som så pedagogiskt beskrev och förklarade varför vi inte skulle göra mer av samma finns på många, många av mina overheadbilder. Tack, Troed Troedsson! Du hjälpte mig att förstå nödvändigheten, att sluta göra mer av samma. Att hitta ny vägar och idéer. I backspegeln och i kartongen av allt det gamla ser jag resultatet av ett utvecklingsarbete som var drivkraften i mitt och många andras engagemang under den tid, när skolutveckling verkligen betydde utveckling. Inget ensamarbete förvisso. Inte jag eller mitt. Utan vi! Tillsammans med mycket kreativa och professionella medarbetare pågick ett spännande utvecklingsarbete.
Det tar tid att rensa. Innan jag måste se den oundvikliga sanningen i ögonen – att nu är den tiden över för mig. Mycket kommer att hamna i containern för brännbart på återvinningscentralen. Men det känns inte svårt och inte konstigt. Ett paradigmskifte för femton år sen kan inte längre vara ett skifte. Det måste ha blivit det nya nu. I väntan på – eller om det redan är här – ett nytt skifte. Kanske en ny paradigm. Som skall ledas av nya kreativa och professionella utvecklare i skolan som skall komma fram till samma slutsats – det går inte att göra mer av samma
Jag känner, är tacksam för och vet att jag har fått vara med under en fantastiskt rolig och aktiv tid i den svenska skolans utveckling vilken jag nu lämnar efter femtio år! Jag kom ut som folkskollärare 1967 har under detta halva decennium hunnit med de flesta uppdrag inom skolsystemet. Som bonus under de senaste sex och ett halvt åren som förtroendevald dvs skolpolitiker. 
Skolans utveckling har inte varit/är inte en enkel resa. Det vet vi alla. Och resan har bara börjat. De stora förändringen sker när den dag tills kommer, när samhället inser/förstår att dagens skola har sina rötter 1842 och att den till sin grundstruktur inte har ändrats. Att det är hög tid att verkligen se framtiden i vitögat. Bortom den horisont som jag ännu ser finns en annan skola. Omstartad från grunden. 
Många gånger har jag och många med mig kört huvudet i väggen. Det finns stunder när jag sökt tröst i den s.k. sinnesrobönen som lyder ungefär så här: Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. 
Orden – acceptans, mod och förstånd är nyckelorden. Det är det tre förhållningssätt som beskrivs i den s.k. sinnesrobönen. 
Det är kloka ord och en bön att luta sig mot när det inte går som man tänkt. När man känner sig besviken eller förbannad. Uppgiven och kanske beredd att kasta in handduken. Det har funnits många tillfällen under åren.
Men jag hittade en fortsättning: 
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt eller orätt… låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam…
Den viktigaste egenskapen alla måste ha som arbetar i skolan eller ansvarar för den är att kasta handskar i stället för handdukar. Bita ihop och tänka att – nä nu djävlar! Och ta striden!
Bryta normer, regler, traditioner och vanor och dåliga beslut. Gå emot alla som står i vägen och inte alltid vara som det numera kallas PK. Det gäller även för pedagogen i mötet med eleven. I varje situation handlar det om att hitta en väg att ta sig förbi hindret. Annars uppstår ingen utveckling eller lärande. Allt blir som vanligt. 
Jag har kastat många handskar under min femtio år. En del minns jag tydligt. En del påminns jag om när rensar i pärmar. När jag svänger in på återvinningsstationen. Många ligger långt tillbaka i tiden. Några ligger i närtid. 

Men allt går att förändra!
Leif Olin


Är toppen nu nådd?

2017-06-19 09:18

”Landskrona lyfter” påstår Liberalerna med Torkild Strandberg i spetsen. Bostadspriserna stiger successivt i Landskrona. När jag tager del av statistiken här på Landskrona Direkt (2017-06-16) utlöses min höjdskräck. Statistiken, siffrorna, påminner om liknande situationer tidigare. I slutet av 1980-talet fick jag en prisindikation av en värderingsman som anlitades av stora kreditgivare.

I slutet av november 2007 (29/11) redovisade Øresundsinstituttet, här i Landskrona, utvecklingen då i Skåne och på Själland och ställde frågan beträffande Landskrona ”The botten is nådd?” Byggandet hade kommit igång så smått, Nyhamn, och nya stora aktörer hade kommit in på hyreshusmarknaden här i stan.

På onsdag 2017-06-21 är det budgetförhandling i rådhuset. Utifrån bostadsprisutvecklingen kunde man förvänta sig en riktigt festlig tillställning och så har Jonas Esbjörnsson (S) påpekat att ”Festen är slut”, ett påpekande som alla tycks instämma i.

Budgetförslagen visar inte precis på någon idérikedom. Jag har blivit besviken på Sverigedemokraterna, SD, som tillät försäljning av Landskronahem-fastigheterna.

En kraftig invandring och prisökningar i Stockholm, som smittar av sig, även som låg bostadsproduktion kunde bara sluta med prisökning i Landskrona. SD sålde sig billigt. – Ni i SD kunde fått 100 000 000 (etthundramiljoner) mer för Sandvången.

Sen kommer vi till de sociala problem som försatt Landskrona, eller snarare landskronaborna, i en kronisk kris. Norrestad klassas nu som ett särskilt utsatt område, något som emottages med tillfredsställelse i vissa kretsar.

Landskronas rykte, som det talats så mycket om, USE IT! Men hur?

I ”Svar till Esbjörnsson” 2017-06-15 skriver Torkild inledningsvis: ”Det duger inte att återigen bara föreslå odefinierade och ofinansierade sociala projekt och ibland rena önskelistor… etc.”

Torkild avslutar: ”Det vore roligt om socialdemokratin någon gång kunde bidra med en konstruktiv idé i stället för att alltid vara motvalls.” HÄR BRYTER jag personligen IN och hänvisar till min utfrågning av polis – socialtjänst – åklagare vid stormötet om gängens framfart i Landskrona för drygt 10 år sedan. ”Om du får 100 000 000 kronor vad skulle du göra då?” var min fråga. Svaret, efter lite lirkande, blev ”sociala insatser”.

Det gäller att tänka utanför boxen, och använda de egna erfarenheterna. Om du inte smakat på godbitarna så vet du inte hur de smakar. Om du inte fått på truten så vet du inte hur det känns. Eller hur?

Nu orkar ni inte läsa längre. Det jag tänker på hör delvis hemma i privata samtal – i förtroende.

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet och fastighetsägare


Svar till Esbjörnsson

2017-06-15 09:19

Karlslundsområdet måste och ska förändras. Det duger inte att återigen bara föreslå odefinierade och ofinansierade sociala projekt och ibland rena önskelistor. Dessa historiska projekt har en sak gemensamt – de har inte förändrat någonting. Vi tänker oss att förändra Karlsundsområdet i grunden och gå till botten med problemen. Det ska bli ett attraktivt område.

Vartenda förslag vi lagt i detta, och de börjar bli ganska många, har socialdemokraterna och Jonas Esbjörnsson sagt nej till. Att Esbjörnsson blir irriterad när någon påtalar detta är kanske förståeligt, för vem vill vara en nej-sägare, men det gör det inte mindre sant.

Nu påstår Jonas Esbjörnsson att ”en väg ska dras rakt över Landskrona Ridklubbs hästhagar”. Fakta är att det ska byggas en ny gata, som ska ansluta Karlslundsområdet till resten av staden. Den ska inte dras genom några hagar, och ridklubben får nya hästhagar, som ligger samlade. Detta röstade faktiskt, hör och häpna, socialdemokraterna för på Kommunstyrelsen den 1/6. Men det gäller uppenbarligen inte längre.

Landskrona är på god väg att förändras. Det vore roligt om socialdemokratin någon gång kunde bidra med en konstruktiv idé istället för att alltid vara motvalls.

Torkild Strandberg
Kommunstyrelsens ordförande, Liberalerna


Skatt och kollektivtrafik 2017

2017-06-15 08:52

Som nyinflyttad i Skåne kunde jag konstatera att det inte fanns någon kollektivtrafik dit jag flyttat. 18 november 2016 ändrade jag min fasta adress till Härslöv Landskrona.

Härslöv har ungefär 400 innevånare. Det bor så pass mycket barn i Härslöv att det finns låg- och mellanstadieskola. Visserligen kommer några från andra socknar men det bor ändå många barn och ungdomar i Härslöv. Vi är även en del pigga pensionärer. Pigg måste man nämligen vara. Annars kan man inte bo i Härslöv. Man behöver kunna köra bil eftersom det inte finns någon som helst samhällsservice utöver skolan och kyrkan.

Alla är ju inte intresserade av kyrkan och har man vuxit ur ”skolskorna” finns inget att göra.

När jag som nyinflyttad gick på ett möte om Härslöv i Folkets Hus 2014 var kommunfolk och kollektivtrafikfolk representerade. Jag fick då veta att det inte skulle vara någon kollektivtrafik i Härslöv.

Det gav mig anledning att skriva många artiklar om detta. Så småningom blev jag uppringd av en politiker i kommunen som frågade om hon fick använda det jag skrivit för att ta upp ärendet på fullmäktige. Självklart får du det svarade jag.

Kontentan i texten gick ut på att Härslövsbor betalar mer skatt än Landskronabon i genomsnitt. Det är faktiskt ganska stor skillnad. Trots att den i särklass största delen av kollektivtrafikkostnaden kommer från skattemedel så ska inte Härslövsbor få den service de betalar för!
Det kan inte ens vara lagligt att ta ut skatt från medborgare för kollektivtrafik men sedan inte ge någon kollektivtrafik.

Så småningom blev det buss 1 gång/timme i Härslöv till niotiden på kvällen.

Det var ett steg i rätt riktning. Fortfarande förvägras Härslövs skattebetalare tjänster de betalar för. Det finns nämligen ingen kollektivtrafik lördag och söndag. Om det är för dyrt att köra buss över helgerna måste det ersättas med att Härslövsbor får åka taxi på kollektivtrafiktaxa.

Även personer boende i Härslöv har behov av helgresor och ibland vill någon bekant komma för att hälsa på under veckoslutet och då måste det finnas den kollektivtrafik som vi Härslövsbor betalar för.

Birger Sölverud


Svar till Torkild Strandberg

2017-06-14 11:25

Torkild Strandberg (L) har varit ansvarig i tio år och haft alla möjligheter till göra förändringar till det bättre. Men som vanligt är det alltid någon annans fel. Tycker man inte som Torkild Strandberg så är man nej-sägare och det gäller både oppositionen som föreningsliv. Alla andra har fel som inte tycker som den borgerliga kommunledningen. För det första har vi inte sagt nej till Serneke. Vi ville se att föreningslivet och boende ska få vara med i utvecklingen men det sa ni nej till och det beklagar vi. Men ja det är rätt att vi inte tycker att en väg ska dras rakt över Landskrona Ridklubbs hästhagar, men det tycker Torkild Strandberg (L)

Under en längre tid har vi sett hur utanförskapet har ökat i området och vi Socialdemokrater har lagt motion om vad vi vill göra i området och det behövs mer socialpolitik men detta säger ni nej till. Varför det?
Varför gjorde Torkild Strandberg (L) ingenting när han var ordförande i Landskronahem?

På vilket sett hjälper det att bygga bostadsrätter när ungdomar saknar utbildning och jobb? På vilket sett bryter man barnfattigdomen och segregationen igenom att bygga en väg för 19 miljoner igenom hästhagar?

Jonas Esbjörnsson (S)


Svar till Esbjörnsson

2017-06-13 16:33

Norrstad ska förändras. I dagarna har polisen satt upp området på sin lista över särskilt utsatta områden i Sverige. Detta är bra. Det understryker allvaret, och rätt hanterat kommer det att bidra till att göra området till en fungerande, trygg del av Landskrona.

Jonas Esbjörnsson har konsekvent förminskat problemen i området och lika konsekvent motsatt sig alla de beslut som nu lägger grunden för förändringen. Man har sagt nej till att ansluta området till resten av staden med en ny väg. Nej till att sälja vissa av Landskronahems fastigheter för att finansiera förändringen. Nej till att tillsammans med en privat Serneke utveckla idrottsplatsen till ett unikt rekreationsområde och besöksmål. Och nej till fastighetsbyten som görs för att underlätta utvecklingen av området. För mig är det direkt uppseendeväckande att ett parti så totalt kan förneka verkligheten och abdikera från ansvaret att göra något åt problemen.

Så till några påståenden Jonas Esbjörnsson gör:

1. ”Utflyttning av Landskronahems huvudkontor”. Kontoret flyttades inte. Det brändes ned och ingen dömdes för brottet.

2. Gymnasieskolan revs efter att ha angripits av svartmögel efter en usel renovering. (Utförd under s tid mot vår vilja)

3. Affären flyttade inte – även den brändes ned.

4. Vårdcentralen slogs samman med den på Västra fäladen, några hundra meter bort. (S) lovade i valrörelsen att en ny vårdcentral skulle öppna i Karlslund. S styr regionen sedan 3 år tillbaka, men någon ny vårdcentral har de, som röstade för detta, inte sett till.

Vi har presenterat ett omfattande program för att förändra Karlslundsområdet. Detta förverkligas nu, och kommer att understödjas av polisens nya, realistiska syn på området. Det enda Jonas Esbjörnsson och hans socialdemokrater gjort och gör i detta är att förneka problemen och säga nej till varje steg i förändringen. Vill man på allvar förändra en stad räcker det inte med att skriva önskelistor.

 Torkild Strandberg
Kommunstyrelsens ordförande, Liberalerna



Fält markerade med * måste fyllas i
Annonser






















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser