650 ord, Torkild! Imponerade! Tack för att du läst! Jag förstår att det var jobbigt.
För en icke läskunnig är 650 ord bara svarta tecken på en vit botten. För den läskunnige bara van vid twitter-korta sammanfattningar blir samma ordmassa bara obegriplig. Kommunalrådens omdöme vittnar dessvärre om det senare problemet. Jag hade kanske behövt några ord till. Så hade Torkild och hans medtyckare inte bara läst utan även förstått, att även om jag på professionella grunder är kritisk mot engelska skolan handlar min/vår kritik här om hur makten i Landskrona låter sig utnyttjas och sviker sin egen skola i grunden.
Men en recension kan de kosta på sig. Texten är inte bara för lång. Den är trist också! Trist är det ord som makten använder för att sammanfatta den politik och de åsikter som Socialdemokrater och Vänsterpartister står för. En trist politik, säger kommunalrådet!
Jag kan förstå att man upplever vår kritiska granskning av makten som besvärlig och att den kan sprida en trist stämning i rummen på sjätte våningen. Smolk i glädjebägaren. Kanske maten på bjudlunchen fick en lite fadd smak, för det känns självklart trist när man blir avklädd, sanningar krackelerar och sådant avslöjas som man helst vill skyla över.
Det skulle kunna ligga nära till hands att kvittera detta omdöme – detta adjektiv som kommunalråden tillskriver oss med en andra från samma ordklass. Inget kan vara enklare. Men jag avstår. Adjektiv behövs inte när vi ser hur makten utnyttjas i konkreta handlingar och resultat: Ett fritidsområde norr om staden säljs till de ”bättre bemedlade”. Ett Jönsaplan, som ser lika öde och tomt ut fortfarande. Fyra stadsdirektörer som fick sparken för att de vågade ifrågasätta. Hur demokratin åsidosätts genom att makten överlåts till diffusa direktörer. En gymnasieskola som kämpar i motvind. En skola och dess personal som blir diskvalificerade när en ny skola skall byggas. Hur en levande kultur ersätts med storbildsteve på teatern. En kulturskola som stänger barn ute. Listan kan göras lång. Samma lista som maktens kommunalråd beskriver som ”lyftande”.
I varje fråga finns/fanns det alternativ. Men maktapparaten har konsekvent stängt alla dörrar för samarbete. Torkild o Co har haft alla möjligheter att öppna för diskussioner och samförstånd. Bilden från skolinvigningen häromdagen är inte bara bildlik för att den egna skolan dumpas. Den fyrhändiga spaden gräver dessvärre också vallgraven allt djupare mellan stadens olika medborgargrupper. En stor ledare bygger broar. En liten ledare bränner broarna och gräver allt djupare diken.
Jag kan förstå att Torkild tillsammans med sina edsvurna kolleger, de diffusa direktörerna och Stefan Olsson och hans kamrater tycker att det känns trist att bli påminda om allt som kunde blivit så mycket bättre.
Egentligen är det nog ett annat adjektiv som denna konstellation helst skulle vilja kunna sätta på oppositionen: Tyst! En tystad opposition! Men vi är inte där – än i alla fall. Även om det kostar på. Denna gång ”bara” ca 500 ord.
Är det sant att makt korrumperar? Tänker jag och tittar vidare på Frank Underwoods eskapader i ”The House of Cards”. Men visst är det väl skillnad på fiction och verklighet? Eller?
Leif Olin (S)
