Annons

PLANKET - är vår populära insändarsida. Här har du chansen att bli läst av tusentals besökare. På Planket lägger vi endast ut underskrivna texter.

Detta är läsarnas plats på Direkten! Du mejlar ditt alster till adressen: info@landskronadirekt.com och uppger "Planket" i ämnesraden. Bifoga telefonnummer.


Landskrona just nu

2018-06-08

Trots sommarvärmen försöker jag följa debatterna på Planket och störs av den överlägsna ton som präglar många av yrkespolitikernas debattinlägg när de verkar känna sig tvingade att gå i svaromål på sina uppdragsgivares synpunkter. Tydligt har det varit i inlägg på Pontus Erikssons texter.

En annan vald maktperson är Jan Allan Beer som gör ett osympatiskt angrepp på en tydligen färsk medlem i Omsorgsnämnden vid namn Henrik Ingelström. Efter att ha svalkat huvudet, vilat en stund på sängen så slog det mig, vad är det egentligen för fel på Jan Allan Beer som ordförande i nämnden inte kan driva verksamhet på samma och till och med på ett bättre sätt än privat intressen. Se hans inlägg på Planket den 26 maj i år. Här kan det ju naturligtvis även handla om ideologiskt snedtändning. Eller har vi valt alldeles fel person för uppdraget?
Är det så, måste vi se till att korrigera i september.

Lite störande är också de ”en tredjedels kommunalråden” som gärna titulerar sig kommunalråd bland annat när de undertecknar sin publika texter. Personligen kan jag inte frigöra mig från att det här har drag av muta för följsamhet. Som i och för sig kan ha betydelse för oss nu och på sikt som skattebetalare. Så låt oss hoppas på att någonstans bland ”tredjedelarna” finns det någon med ett gott omdöme och som i framtiden kommer att underteckna sina alster med ”1/3 dels Kommunalråd”.

Till sist var rädda om torget som på mig verkar var det enda som i centrum påminner om genuint mänskligt liv i alla fall på veckans två torgdagar. Järnvägsgatan känns som ett totalt misslyckat gågatuprojekt.

Arne Nilsson


Vågar Du, Torkild Strandberg (L), följa Lidingös exempel?

2018-06-04

Bosättningslagen trädde i kraft den 1 mars 2016 (2016:38). Lagen innebär att alla kommuner är skyldiga att efter anvisning ta emot nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd. Syftet med lagen är att nyanlända snabbare ska tas emot för bosättning i en kommun, och därmed kunna påbörja etableringen i samhällslivet och på arbetsmarknaden. Bosättningslagen (2016:38) omfattar nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd som flyktingar eller annan skyddsbehövande enligt vissa bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) samt anhöriga till dessa personer. Enligt bosättningsförordningen (2016:39) omfattar anvisningar till kommunerna endast nyanlända som vistas i anläggningsboenden och kvotflyktingar.

I Lidingö fattade kommunstyrelsen i oktober 2017 beslutet att nyanlända, som enligt bosättningslagen tilldelats en bostad på Lidingö, kommer att sägas upp från boendet när den tvååriga etableringstiden går ut. Detta gäller de nyanlända som kommit till Lidingö efter att den nya bosättningslagen trädde i kraft den 1 mars 2016. Lidingö är en av de kommuner som har sagt upp hyreskontrakt för nyanlända som kom till Sverige för två år sen. Man hänvisar till att etableringstiden är slut och Förvaltningsrätten slår fast att kommunen gjort rätt. I Landskrona införde vi en uthyrningspolicy 2013 som sedan reviderades 2015, denna policy stod SD bakom för just då var den nödvändig för att stoppa inflyttningen av socialt belastade personer. I policyn står där att inkomst skall kunna styrkas, hyran bör högst uppgå till en tredjedel av bruttoinkomsten. Som inkomst räknas förvärvsinkomst, studiemedel, arbetslöshetskassa, inkomst av kapital och pension. En kreditupplysning görs innan kontrakt undertecknas för bedömning av betalningsförmåga. 

De nyanlända får bostäder direkt, samtidigt som vi har många personer i vår bostadskö. Min bedömning är att alla Landskronabor ska behandlas lika, ha samma rättigheter och samma skyldigheter. Samtidigt är det viktigt med att ställa krav och tidigt lägga ett ansvar på den nyanlände att forma sitt eget liv i Sverige, och i det ingår att också ordna sitt eget boende. Det är samma krav vi ställer på t.ex. försörjningsstödstagare i Landskrona. Det här är en viktig principfråga för faktum är att majoriteten av personer i Landskrona som beviljats uppehållstillstånd är inte självförsörjande när etableringstiden upphör efter två och måste då få försörjningsstöd för att klara sitt uppehälle med mat och bostad. Tycker Torkild Strandberg (L) att det är rättvist att nyanlända asylsökande har en ”gräddfil” på bostadsmarknaden till skillnad från t.ex. Landskronas egna ungdomar eller personer som av olika anledningar är i behov av försörjningsstöd? I vårt Landskrona skall likabehandlingsprincipen tillämpas oavsett om du kommer från Afghanistan eller Arjeplog. SD Landskrona vill följa Lidingös exempel, frågan är om Torkild Strandberg(L) vågar göra detsamma?

Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd 


Håller med

2018-06-04

Maths Backelin – Huvudet på spiken ! Istället för fortsatt immigration (från utlandet eller norrifrån kan ofta kvitta, faktiskt) bör Landskrona, precis som du påpekar satsa på ungdomarna. Återupprättandet av en bra gymnasieskola, byggande av standard-hyresrätter till rimliga hyror, avsedda för främst Landskrona-uppväxte bosättare i 20-årsåldern samt för t.ex par som separerat. Och en nysatsning på nöjeslivet – inte t.ex ”ett ställe där man kan ta sig en rejäl  macka för 170-190 kronor i en gemytlig miljö” (som en företrädare för ett bostadsbolag i stan uttryckte saken till mig) – utan snarare ställen där en öl går på 35 kr.
 
Henrik Igelström (S) – Håller med i stora drag. Skattemedel skall inte användas för subventioner till kommersiellt baserad välfärd.
Vill tillägga – Om man förbjöd stafettläkare nationellt – eller i varje fall överallt där det inte råder brist på bosatta läkare, skulle krisen på vårdcentralerna upphöra. Vi måste också (nationell fråga) utbilda många fler läkare, (inkl. anpassad läkarutbildning för översjuksköterskor. Många av de bästa allmänläkarna har ofta gått ”den långa vägen”)

Pontus Eriksson


Tora - vad kan och bör kommunen göra åt bilkaoset i sommarstaden?

2018-06-04

I lördags seneftermiddag stod jag och pratade med fröken Hallenborg som rastade sin hund intill den gula kolonistugan vid Nordkap, dvs inte så långt från Selma Lagerlöfstatyn. Plötsligt kommer en bil körandes på grusvägen i riktning mot oss från Strandpaviljongens parkering. Den passerar oss och vid den gula stugan svänger den vänster upp på grusvägen mot Nordkap och kanonerna. Både fröken Hallenborg och jag reagerar över körningen. Så får man ju inte göra. Jag fotograferar bilen och Hallenborgskan går med fasta steg orädd fram till bilen med sin hund, en fullvuxen rottweiler. Hon talar om för chauffören att man inte får köra så. Chauffören svarar med att hans far som sitter i passagerarsätet inte kan gå. Hon fortsätter och frågar om de ser andra bilar där och ber dem att köra därifrån för så får man inte lov att göra. De lyder och lämnar platsen och när de kör förbi oss på grusgången vinkar den så kallade fadern leende till oss med rutan nervevad.

Det är inte första gången jag ser bilar köra på dessa grusvägar där det inte är tillåtet att köra medelst bil. Flera gånger har jag sett bilar köra upp på grusgången vid Strandpaviljongens parkering för att genom framrutan på bilen få en bättre utsikt över sundet. I den gång som delar vassen, till vilken man kommer från grusgången från Ekelundska villan (den så kallade engelska villan) har jag flera gånger sett spår troligen av bilar som kört fast då det inte är särskilt bra underlag för bilkörning i vassen. Under maj månads värmebölja och under de första dagarna i juni har människor parkerat sina bilar lite som de vill intill Citybadstranden även känd som la Playa Media Luna, eller Halvmånen. I Borstahusen kör bilar i fel riktning på enkelriktade gator. Även i Lill-Olas har jag förstått att det varit lite cirkus och gula lappar har delats ut friskt av så kallade lisor. En lisa för själen så att säga, men det löser ju uppenbarligen inte situationen.

Jag har inte för avsikt att här ta upp alla förseelser jag och andra kan vittna om – till vilka jag själv säkert är ansvarig till något enstaka – men man får lätt intrycket att här i Landskrona, ja här gör man lite som man vill, det 12-åriga LSD-styret till trots. Många jag pratat med upplever stadsmiljön som vilda västern och varken polisen eller kommunen gör något kraftfullt för att komma åt denna situation av kaos som råder.

Jag tycker att det är dags att vi får lite ordning och reda i vår annars ganska trevliga stadsmiljö. Jag riktar min fråga till Tora Broberg, stadsmiljöchef, för våra ledande politiker kommer bara med floskler och ickesvar av typen ”mycket gjort, mer att göra”. Tora, vad kan kommunen göra och vad tycker du bör göras för att stävja vilda västern, cirkusen och kaoset som råder i stadsmiljön?

Marko Huttunen (C)


Mycket lågt av Torkild

2018-06-01

I kommunfullmäktige 2018-05-28 valde den borgerliga kommunledningen med stöd av Sverigedemokraterna att minska antal fritidspolitiker med 30 procent. Mer makt flyttas till kommunstyrelsen och samtidigt minskas antalet ledamöter i kommunrevisionen. På måndagens kommunfullmäktige var det så tydligt att samarbetet mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna är djupt förankrat hos Liberalerna men allvarligast var när kommunstyrelsens ordförande Torkild Strandberg (L) sjönk till den nivån att jämföra ledamöter med Kalle Anka när vi socialdemokrater har en annan uppfattning, med den inställningen visar Liberalerna att man har en annan syn på vad demokrati är. Detta är så lågt av kommunstyrelsens ordförande.

För oss Socialdemokrater är det viktigt att så många människor som möjligt är med och formar och utvecklar Landskrona. Det är en viktig demokratifråga.
Att minska antalet fritidspolitiker och satsa på politiska sekreterare och flytta makten till kommunstyrelsen begränsar demokratin. Vi vill istället ta bort de politiska sekreterarna och finansiera att fler fritidspolitiker kan och ska vara med när besluten ska tas. Ett stort och omfattande politiskt engagemang med många förtroendevalda är en viktig grund för en väl fungerande demokrati.

Den politiska organisationen ska och bör alltid gå i takt med samhällets förändringar. Samhällets utmaningar kräver ibland nya lösningar.

En av välfärdens främsta utmaningar de kommande åren är kompetensförsörjningen därför måste personalfrågorna lyftas fram.

Att inrätta en personalnämnd skulle sätta fokus på och underlätta för att göra Landskrona till en attraktiv och framgångsrik arbetsgivare.                     

Vi  Socialdemokrater menar att det är på tiden att arbetsmarknadspolitiken får en större roll. Att pressa ned arbetslösheten och ge människor förmåga till egen försörjning är avgörande för att Landskrona ska vara en stad för alla. Därför vill vi inrätta en arbetsmarknadsnämnd.

Kommunrevisionen måste ges goda förutsättningar att kunna utföra en effektiv och ändamålsenlig revision vi, Socialdemokrater ifrågasätter om det verkligen blir så om man minskar antalet ledamöter med mer än hälften.                                   

Kommunfullmäktiges insyn och kontroll över verksamheterna är viktig för att stärka demokratin.

Jenny Tillander (S)
Eva Örtegren (S)


Apropå Engelska skolans "bevisade" framgångar

2018-05-31

Pontus Eriksson


#stoppavinstjakten

2018-05-30

Avslutande svar till Jan-Allan Beer om vinster i välfärden / slöseri med skattemedel:

Jan – Allan Beer antyder i sitt svar till mig att jag behöver försvaras från mina åsikter, och att min räddning är att jag är ny i omsorgsnämnden. Jag är mycket riktigt ny i nämnden, men åsikterna känner jag mig ändå säker i.

När ett privat företag tar över en kommunal verksamhet vill de naturligtvis göra en vinst. Året efter kommer den ägarna till godo i form av aktieutdelning. Om företaget anslås lika mycket pengar som kommunen använde för att tidigare driva samma verksamhet kan de bara nå vinst genom att driva verksamheten billigare. Detta är själva poängen med vinster i välfärden.

Om det finns en möjlighet till effektivisering (samma verksamhet till lägre pris – mindre slöseri) är det fullt möjligt att tjäna pengar för den privata aktören, med bibehållen kvalitet. Å andra sidan talar alla de upprepade missförhållanden inom privat vård som vi läser om i tidningen att detta inte alls rör sig om effektivisering, men om neddragningar. Neddragningar är nämligen ett annat sätt man kan tjäna pengar på vinster i välfärden. Då ger man mindre kostsam vård av lägre kvalitet till brukarna, och stoppar pengarna för neddragningarna i ägarnas fickor som vinst, trots att man låtit kommunens medborgare betala skatt för vården ingen kommer att få.

För väldigt många privata vårdgivare nås vinst genom omfattande besparingar på personalen, trots att undersökningar flera gånger har visat att fler händer (och timmar) i vården ökar kvaliteten.

Skulle de lägre driftskostnaderna komma just från effektivisering som jag skrev om tidigare har beslutsfattare att ta ställning till hur pengarna som blivit över ska användas. De kan plockas ut som vinst av företagen, eller gå till mer vård. Jag anser att pengarna man får över bör gå till ännu bättre vård (eftersom det är vad de är avsatta till), och fortfarande inte till vinst för företag. Det anser jag är omdömeslöst slöseri med skattemedel som uppmuntrar företag till att bara precis ge minsta acceptabla vårdnivå som krävs för att få fortsätta driva verksamheten.

Pengar som medborgarna betalar i skatt till vård och omsorg ska gå till just vård och omsorg, inte till vinst för de som mest ogenerat gör neddragningar på personal och annan kvalitet för brukarna.

Till sist vill jag nämna att Jan – Allan gärna pekar på höga resultat i brukarundersökningar för att påvisa hög kvalitet. Kanske bör man bara lite försiktig med att dra allt för långtgående slutsatser utifrån reflekterande frågor som ställs till dementa personer som inte alltid förstår frågorna. Vidare kanske man ska ta i beaktande att det kan kännas hotfullt för dem att ge dåliga betyg till personalen som kan vara de enda människorna de möter under en dag och som de är beroende av. Inte sällan är det dessutom just den personal som ska bedömas som hjälper till vid ifyllandet av undersökningen.

Brukarundersökningar är väldigt viktiga för känslan av att någon lyssnar på de som tar emot vård och behövs verkligen, men som utvärderingsinstrument kan de ifrågasättas på flera olika punkter. Då talar återkommande rapportering i massmedia om missförhållanden, bolagens egna årsredovisningar och personalens berättelser ett mycket tydligare språk.

Brukarnas behov är långt ifrån tillgodosedda. Vi behöver inga vinster i välfärden.

#stoppavinstjakten

Henrik Ingelström (S)
ersättare Omsorgsnämnden


Var är ungdomarna???

2018-05-28

Har följt debatten här på Planket om utarmningen av Landskrona City.

Min uppfattning är att Landskrona kommun (Staden) inte på något sätt värnar om gruppen ungdomar över huvudtaget. I Treklöverns regi och styre har man med en dåres envishet försökt byta ut invånarna i Landskrona, bort med bidragstagare och mindre bemedlade personer och in men förmögna personer med bra skattekraft till kommunen. Man har totalt glömt bort de unga som vill flytta hemifrån till något eget eller försökt förmå unga att flytta hit. Det ensidiga byggandet av enormt dyra bostadsrätter på attraktiva lägen gör att ungdomar inte har en chans att bosätta sig här. Åldersstrukturen i stan kommer tämligen snart att vara övervägande 55-åringar plus det kommer att ställa stora krav på hemtjänst, äldreboende och sjukvård. Den enda kategorin som har möjlighet att köpa den här typen av bostadsrätter är de som tidigare varit etablerade på bostadsmarknaden.

En stadskärna, ett City behöver ungdomar som hänger på kaféer, handlar, går runt så vi plus 65:are kan titta på dem och konstatera att det är ännu en ”förlorad generation”!! Det är ungdomarna som handlar, det är ungdomarna som hänger i barerna, det är ungdomarna som motionerar, tränar, äter rätt, engagerade i miljön med mera. 55-plussarna går ut o tar ett glas vin och äter en ox-planka och går hem vid 21-tiden, det blir ingen levande stadskärna av det.

Politikerna hade haft ett gyllene tillfälle att bygga hyfsat billiga bostäder och konkurrera med Lund och Helsingborg om boende för unga, både ensamma studerande och unga familjer. Bostadssituationen är kaotisk i dessa städer, med kollektivtrafiken blir pendlingen in till högskolorna i exempelvis Lund enkel.

Landskronahem tycks få agera städpatrull till eländiga gamla fastighetsbestånd utan någon som helst aktiv roll i framåtanda med kreativa byggprojekt, känslan är att styrande politiker har för avsikt att avveckla Landskronahem.

Ta nu chansen Landskronas politiker och bygg om gamla Hotell Öresund till billig bra bostäder för ungdomar, det ligger perfekt med centralt läge i stan. Bjud in ungdomar att vara med och påverka ombyggnaden, marknadsför möjligheten till bra och billigt boende i Landskrona.

Jag förstår att trycket på äldreboende är och kommer att bli betydande, men tänk lite utanför ”boxen” och lös det på ett annat sätt än att göra om gamla Hotell Öresund till äldreboende. Våga öppna upp vår vackra stad för dom unga, där har ni ”nyckeln” till ett levande centrum och en levande stad!

Maths Backelin


Unga bostadslösa

2018-05-28

Johanna Ivarssons debattinlägg ”Låt de unga hemlösa få hjälp med boende!” måste kommenteras.

Jag hade som fastighetsägare många flyktingar som hyresgäster. 18 – 21-åringar fanns bland dem.

Jag fixar problemet med ett banklån på 10.000.000,- (tiomiljoner kronor).

Vem ställer upp? Det gäller att rädda landskronabornas anseende.
Sen gäller det att hålla de ”unga bostadslösa” borta från familjebildningsstollerier, d.v.s. stanna på skolbänken.

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds universitet


Slutreplik från Pontus Eriksson

2018-05-28

Replik till Johan Laurin i Paris, samt mitt beklagande till Annbritt Andersson och Maja Andersson.
 
Johan först – Jag beskrev mina personliga minnen, och ett försöksprojekt. Att Tage Danielsson och hans hustru var programledare bara ingår i vad jag minns från tredje klass på Pilängsskolans paviljonger (som f.ö. hette Pilängsskolan under mina två första skolår). Jag vill nog tro att ”Switch-On” var ett bra projekt. Oberoende av tidsepok och i synnerhet av Tage Danielsson.
Som jag skrev tror jag att ett andraspråk kan introduceras redan i andra klass, om det sker lagom lekfullt och förberedande. Men därifrån till att börja undervisa i matematik, hembygdskunskap, historia redan vid skolstart är avståndet bara mätbart i ljusår. 
Det engelska språket håller för övrigt på att glida isär, sakta men säkert, mellan amerikansk engelska och brittisk engelska. Då talar jag inte enbart om uttal och stavningar, men om ord och sätt att uttrycka sig. Vilket gäller egentligen på Engelska skolan? Finns det överhuvudtaget någon som tänkt på saken? Att blanda två så olika versioner av främmande språk, lär bli ytterligare en onödig svårighet för lågstadieelever.
 
Du fortsätter vränga om vad jag skriver. Och ”Engelska skolan” (som f.ö. varken flaggar med Englands, Skottlands eller Irlands flaggor) har påkallat TVÅ OLIKA frågor, som jag ser det.
 
1. Lokalt och primärt –  hur skall 6-7-åringar kunna tillgodogöra sig skolämnen som ”svenska”, ”matematik” och ”historia” på ett till 50% främmande språk?
 
Du visar ett diagram – men vilken är källan? Sannolikt Engelska skolan själva, eller hur? Och hur många elever är underlaget baserat på? Ett fåtal ”IES” elever mot några hundratusen i andra skolor. Menar du på fullt allvar att man kan göra seriösa statistiska underlag på sådana grunder? Om 50% av alla elever hade undervisats från årskurs ett, på ”50% engelska” – tror du verkligen diagrammet sett likadant ut då? 
 
Med statistik kan vad som helst tvistas om. Det s.k. ”Tandkrämsexemplet” är bland de mer välkända:
 ”Av 20 försökspersoner under 30 års ålder, som började med vår nya tandkräm drabbades ingen av karies under två år”  
 
– detta var 100% dokumenterat och bevisat. Men vad som INTE framgick var att man hade använt något hundratal referensgrupper – och presenterade bara den bästa. Hade man valt den sämsta referensgruppen istället, hade i princip alla drabbats av karies, den nya tandkrämen till trots. 
 
2. Sekundärt och nationellt –  Jag bara konstaterar att det finns ett mycket stort, välkänt och omtalat behov av personer som kan tala franska, tyska, spanska etc. Denna kunskapsbrist är inte påhittad av mig. Den är konstaterad inom såväl näringslivet som av Skolverket och genom andra institutioner. Har jag påstått att INGEN kommer använda engelska efter Brexit? Nej! Däremot blir det början på någonting nytt, så mycket kan vi möjligen vara överens om?      
 
Jag tror nog att Elgiganten och andra affärskedjor förlägger sina affärer där det de bedömer att det blir bästa möjliga vinst. Hade vi bara erbjudit centralt belägna affärslokaler till rimliga priser samt anordnat ett adekvat antal gratis P-platser så hade de lika gärna som i Danmark etablerat sig i centralt. Det är bara tankemässigt blockerade personer som inte kan se att detta visst låter sig göras – bara viljan finns!  
 Som svar på din fjolliga TV-fråga, Johan:
-De flesta som köper en TV i affär lär naturligtvis köra bil eller få skjuts. Jag tror knappast att någon cyklar med en TV på ryggen. En stor affär gynnar även mindre affärer i närheten (i varje fall om de är av olika karaktär). Använder man trottoar (övertäckt där så är möjligt/rimligt) enkelriktade cykelbanor och snedparkeringar på båda sidor av gatorna i centrum (OBS! – utan att såga ner träd), kan man åstadkomma minst 300 centralt belägna p-platser fler än idag. Utan fula P-hus.
 
Men man måste då ge upp dagens hopplöst föråldrade och trafikplanering, importerad från Stockholm och 60/70-tal. Bussarna kommer nog fram ändå, men tidtabellerna får justeras något. Man måste komma i håg – att de flesta bussturer ”till centrum” ändå inte kommer behövas, när de sista affärerna stänger. Se på ”Halvmånen” – som numera utgör en hel stadsdel, mycket nära centrum, men varken en enda affär – eller en enda busslinje!

Det går hand i hand. Inga affärer/butiker – ingen busslinje. Skall hela centrum bli som ”Halvmånen”? Och alla affärer förläggas till Örja? Och varför detta mot mindre företagare riktade spjut som ”Örjakoncentrationen” medför? Jo visst, det får plats till ”Pølsemanden” måhända – men inte mer. Hade det inte varit trevligare med dito små mobila matserveringar i centrum ?       

*

Det är med stor upprördhet, men utan förvåning,  jag läser vad Annbritt Andersson och Maja Andersson beskriver här nedan.
 
Oavsett grundläggande personliga politiska filosofier på nationell nivå, och även om det inte är (som någon uttryckte det) ”en enmans-show”, menar jag att Torkild Strandberg av nöd måste bort som främste politiske företrädare för Landskrona.
 
Han uttrycker en stor mängd tankar som vid en första anblick kan te sig sunda, men som mycket ofta fallerar vid eftertanke. Som stolthet över att ha bestraffat en skolelevs förälder, efter en sönderslagen fönsterruta på Västervångsskolan. 
 
Men kan det inte varit en olyckshändelse? Eller om inte, kan inte den skyldige utsatts för press av äldre och starkare elever? Och rent principiellt – vem avgör vem som är skyldig – och på vilka grunder? Skall en lärare, vaktmästare eller rektor agera polis, vittne, åklagare och domare på en och samma gång? Godtycklighet och hård bestraffning hör inte ihop i ett demokratiskt samhälle. Detta var blott ett exempel på sådant som först kan verka ”bra” – men som i allt för många fall utmynnar i horribel juridisk osäkerhet.     
Dito åsikter blandas med absoluta självklarheter, som att vi inte skall ha muslimska böneutropare. Dessvärre stannar det inte vid detta.
 
Strandberg säger sig vilja ha rättegångar i Rådhuset – och det håller jag med om, återskapa Landskrona Tingsrätt! Men varför har Strandberg då inte låtit använda lite av skattemedlen till att bygga om på baksidan – en förbindelse med Polishuset skulle möjliggöra en säker tingsrätt!

Den medvetna strategiska nedmonteringen av all form av undervisning över grundskolans årskurs 9 saknar motstycke!
 
Om Strandberg agerar av okunskap eller handlar med berått mod, är fortfarande oklart för mig. Men den obestridliga följden av att Landskrona har honom vid rodret, leder otvivelaktigt mot att Landskrona upphör vara en stad!
Vi håller på att bli en uppblåst förort eller ett förstorat Löddeköpinge, för första gången på över 600 år!

Pontus Eriksson



Annonser




















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser