Annons

Fotofestivalen har fått internationellt genomslag

Philong Sovan berättar om sin utställning ” In the City by Night” i bakgrunden lyssnar Christian Caujolle som är ansvarig kurator för fotofestivalen intresserat.

Landskrona Foto Festival firar fem år.
– Vi vill att folk ska komma hit och mötas, inspireras och prata om foto, och naturligtvis om festivalen. Samt upptäcka Landskrona, säger Jenny Nordquist som tillsammans med Christian Caujolle är ansvariga kuratorer för festivalen.

Annons
 

Landskrona Foto Festival har sedan starten 2012 utvecklats och vuxit till att bli en av Europas mest omtalade fotofestivaler. Vid fotofestivalerna i Köpenhamn och Arles har det pratats om uppstickaren Landskrona. Likaså har det under året skett vid flera av de många fotogallerierna i Paris och på andra ställen jorden runt.

Jenny Nordquist och Christian Caujolle har gett festivalen en omisskännlig prägel. Dels genom en nyskapande, oförväntad mix av utställande internationella fotografer med individuella starka uttryck. Och dels genom att låta staden Landskrona fungera som fond för verken genom utomhusutställningar.
– Årets fotofestival är inte större än förra året men vi har i år fler utställningar utomhus. Vi har hittat nya ytor, säger Christian Caujolle som dock menar att festivalen i år är mer internationell.
– Exempelvis har hela 130 fotografer från 28 länder och sex kontinenter sökt till årets Portfolio Rewiew. Det visar vilket genomslag festivalen har fått internationellt.

Närheten skapar helhet
Just i dessa dagar samlas många av världens bildjournalister i franska Perpignan där det pågår en dokumentärfotofestival. Frågan är hur Landskrona skiljer sig mot andra festivaler i världen.
– Det är svårt att jämföra vår festival med andra. De är ofta stora och utspridda över stora områden. Så är det inte här i Landskrona. Vår fotofestival tar en ganska liten yta i anspråk. Kvalitén är dock lika hög som andras, understryker Christian Caujolle. Och han vet vad han talar om – då han internationellt anses vara en av världens mest respekterade fotokritiker och kuratorer.
– Vi har dessutom många fotografer som aldrig ställt ut i Skandinavien tidigare.

Landskronabördige, numera i Köpenhamn boende Jenny Nordquist, är inne på samma linje. 
– Trots sin modesta storlek har Landskrona en konsthall, ett museum, ett slott och en teater. Genom att placera utställningar i parker, på torg och i skyltfönster visar vi att konst är allmän och borde få mera plats i det offentliga rummet, ofta övertaget av kommersiell fotografi som reklam. Våra utomhusutställningar skapar nya oplanerade möten med besökarna. Subtila kontakter uppstår – som fostrar dialog, engagemang, som kan ändra individens mening, som ger såväl tillbakablickar som samkänsla, säger hon.

Festivalens ambition, nu och i framtiden, är att visa konstnärlig fotografi av högsta internationella klass från en blandning av länder. Inte minst har man ansett det viktigt  att inkludera länder från Asien och Afrika, kontinenter som inte har den långa fotografiska tradition som USA och Europa. Plats på festivalen ges också utrymme till unga nordiska konstnärer som i samhällskritiska verk utforskar fotografins gestaltningsmässiga möjligheter.
– Vi har fler aktiviteter runt själva utställningarna. Fler konferenser, workshops, föredrag med mera. Festivalen är ju inte bara ett evenemang för allmänheten. Det är också en mötesplats för de som sysslar med fotografi professionellt, säger Göran Nyström, verksamhetsledare för Landskronafoto.
– Årets festival är mer välorganiserad. Det finns en större organisation. Vi har ett 60-tal volontärer och ett 20-tal som arbetar med festivalen, säger han.

Låt dig inspireras
I en tid då vi överöses med bilder vill festivalen vara en del i debatten kring fotografiet.
– Förhoppningsvis bidrar festivalen till en dialog om hur vi definierar det fotografiska mediet i en tid där kamerans traditionella skepnad är i konstant förändring och där nya fotografiska verk bryter mot tvådimensionell form och illustrativ gestaltning. Festivalen blir samtidigt en möjlighet att upptäcka nya fotografer, fotografiska arbeten och ämnesområden. Besökaren får inspiration, men också nya frågeställningar med sig hem. För oss är det viktigt att visa socialt engagerat fotografi som tar upp viktiga frågor i vårt samhälle. Det handlar om vår frihet att uttrycka oss. Det utesluter inte att vi som vanligt eftersträvar en folkfest vid vattnet, sägerJenny Nordquist.

En tydlig miljöaspekt

Sedan tsunamin och kärnkraftskatastrofen 2011, har Ayesta och Bression gjort regelbundna besök till ”ingenmanslandet” kring Fukushima Daiichis drabbade kärnkraftverk. Resultatet är sex fotografiska serier som blandar arrangerade porträtt med dokumentär metod. De många motiven utmanar betraktaren kring konsekvenserna av en kärnkraftsolycka. Utställningen kan ses i tre delar på Citadellet.

Hållbarhet och miljöfrågor ligger i tiden och detta är något som också i allra högsta grad förenar ett antal av utställningarna. Vad håller på att ske med vår jord?

Den frågan får olika exempel på svar under festivalen. En viss tonvikt ligger på fotografi som visar mer eller mindre ödesdigra konsekvenser av människosläktets framfart. Det märks bland annat på festivalens affisch som bär ett fotografi från Neak Sophals utställning ”Leaf” som sofistikerat demonstrerar mot miljöförstöringen i hennes hemland Kambodja.

I utställningen ”Fukushima – No Go Zone” av fotograferna Carlos Ayesta (Venezuela) och Guillaume Bression (Frankrike) skildras den förödande japanska kärnkraftsolyckan år 2011.
Denna utställning är såväl inom- som utomhus. Man möts direkt av en serie bilder till höger när man gått över bron från Konstnallen. Sedan fortsätter den inne i fängelsetornet inne på Citadellet, berättar Jenny Nordquist.

– Byggnader inom en radie på tjugo kilometer runt Fukushima tömdes och de är nu övergivna och många i ruiner. 

– Fotograferna har även intervjuat personer som tvingats flytta. Myndigheterna vill att befolkningen successivt ska flytta tillbaka men frågan är varför. Alla grannar är utspridda överallt och många sysslade med jordbruk. Något som inte kommer att kunna låta sig göras i framtiden, säger hon och visar runt i den stora utställningen.
– I samband med intervjuerna reste fotograferna tillbaka till de platser där de boende befann sig vid katastrofen. De har då fått visa exakt hur de suttit eller stått när det hände.

I MC-lampans sken
Philong Sovan, fotograf från Kambodja ställer ut i Teaterparken. Den minnesgode Landskronabon minns Tony Kristenssons utställning på museet 2008.  I ett ödesmättat ljus från bilens strålkastare hade han plåtat landskapet kring byn Brödåkra. Philong Sovan har omedveten om Lewenhaupt-stipendiat Kristensson skruvat till just denna idé.

– Vissa stadsdelar släcks ner helt. Man hör dock människorna i mörkret. Och jag kör runt på min motorcykel och fotograferar i skenet av lyktan på mitt fordon.

– Varvtalet på motorcykeln påverkar ljusstyrkan och det kan ju vara lite känsligt eftersom det ofta är mitt i natten och i smala gränder jag fotograferar.

Om att vara muslimsk kvinna i Danmark

I centrum för Lina Hashims konstnärliga projekt finns en strävan efter att undersöka och dokumentera det egenmäktiga och nyckfulla sätt som Koranen tolkas på idag. Hennes metod kan förstås som historisk antropologi: är Koranens ord och dogmer meningsfulla i moderna sammanhang? Hon slår fast att hon är en troende, men inte praktiserande, muslim. Missa inte hennes utställning på Galleri Gamla Staden.

På Galleri Gamla Staden möter vi Lina Hashim som använder sin konst för att undersöka och förhandla sin kvinnliga identitet genom att inte opponera sig mot Islams dogmer, utan att genom respektfullt insisterande undersöka deras validitet i en västlig kontext. Hon är en muslimsk kvinna i Danmark med en historia och ett kulturellt bagage som hon försöker förstå.

Håren
– Jag gjorde ett studentarbete. Jag stod ofta sex timmar om dagen i tre månader för att övertala muslimska kvinnor med slöja att låta mig fotografera deras hår. Det var dock ingen som gick med på det.

– Då samlade jag ihop hår från en frisörsalong och gick och fotograferade det. Jag frågade sedan en imam om detta var något som stred mot koranen. Han sade då att det inte gjorde det. Jag frågade honom då om man bara fotograferade håret utan att ansiktet syntes, om det stred mot koranen och svaret blev det samma. Jag bad honom då skriva ett intyg på detta och när jag visade detta för kvinnorna så fick jag några napp. Här är tre bilder på hår. Bilderna är tagna på Mc Donalds toaletter, säger hon.

Självmordsbombarna
– De små bilderna har jag fått via e-post. Jag har sedan förstorat dom och lagt dom i botten av ett kar. Därefter har jag hällt mitt eget blod i karet och fotograferat bilderna, säger hon som en förklaring till de brunröda bilderna i utställningen.

– De som dött martyrdöden begravs ofta blodiga. Det visar att de dött för sin sak.

– Det finns en stor marknad för dessa små fotografier. Kvinnor köper dom och fakta om de som dött. Därefter tar de en ny identitet för att kunna börja ett nytt liv med högre status.

Fabrica

Daria Scolamacchia berättar om utställningen i Exercishallen som  presenterar Fabricas fotografiska arv. Luciano Benettons och Oliviero Toscanis vision gav upphov till Benettongruppens kommunikationsforskningscenter Fabrica. Sedan starten 1994 har 37 fotografer haft del i detta experimentella utrymme.

– Jag är inte så förtjust i utställningar som visar en eller två bilder av en massa olika fotografer. Det är mer som reklam än utställning, sa Christian Caujolle på årets omfattande presskonferens inför festivalen. Detta till trots så visas i Exercishallen en utställning med 37 fotografer alla knutna till italienska Benettongruppens kommunikationsforskningscenter Fabrica, där varje fotograf är representerade med just ett par bilder.

– Det har varit svårt att välja vilka bilder vi ska visa. Det rör sig ju om 37 fotografer, säger Daria Scolamacchia från Fabrica och visar runt i den tidigare idrottshallen.

– Det här handlar om censuren i Iran. Det är dubbla bilder. Till vänster är bilder från slutet av 1970-talet innan shah Mohammad Reza Pahlavi störtades och ersattes av en islamistisk regim med Ayatollah Ruhollah Khomeini som religiös ledare. Till höger är en liknande bild efter revolutionen. Och längst bort har vi gjort ett eget magasin där vi funderat på hur det kan se ut i framtiden, säger hon när hon visar upp en av avdelningarna i utställningen.

Fotoboksdagarna
Under festivalen bjuds även intressanta retrospektiva utställningar på museet vilka vi tidigare skrivit om, till exempel om svenskt porträttfotografi sedan 1840 liksom det finska fotoundret med utgångspunkt från Helsingforsskolan.
Lägg därtill ytterligare uppsjö utställningar. Fotofestivalen inleds dessutom med tre dagar med fokus på fotoböcker. Utställningar med Svenska Fotobokspriset och The Paris Photo–Aperture Foundation PhotoBook Award, fotoboksmarknad med svenska och internationella förlag, boksigneringar, Pecha Kucha, Landskrona Foto Dummy Award och Nordic Dummy Award med mera.

Fotografins huvudstad i Skandinavien
Ytterligare en fråga som är aktuell under festivalen: Vad håller på att ske med Landskrona?

Ambitionen är att fram till 2020 förvandla Landskrona till Skandinaviens huvudstad för fotografi. Ingen institution i landet har hittills visat vilja att ta på sig den dynamiska och komplexa roll det innebär att ställa ut det bästa av internationellt och svenskt samtida fotografi. Och samtidigt axla ansvaret att skapa ett lärdomscentrum för fotografins teori och historia. Med egna samlingar, med egen akademisk forskning. Och med egen fotofestival.
– Nu gör Landskrona det, avslutar Göran Nyström.

Nederländska konstnären Berndnaut Smilde skapar storslagna bilder av ”verkliga” moln svävande i tomma rum. Med en dimmaskin och genom att kontrollera temperaturen och fuktigheten i rummet skapar han moln som varar precis tillräckligt länge för att bli fotograferade. Du ser bilderna utanför Sofia Albertina kyrka. Foto: Berndnaut Smilde.

“The Others” är ett projekt om sociala koder och representationer i Indien. Projektet undersöker Indiens komplicerade förhållande till bilden och bildens komplicerade förhållande till sig själv. Det baseras på en serie som återger vad som definierar den indiska mannens visuella framträdanden och klädkod. Syftet är att förmedla den mångfald av porträtt som bidrar till att skapa en individuell identitet. Utställningen finns i Landskrona Konsthall. Foto: Olivier Culmann – The Others.

Landskrona Foto Festivals konstnärliga ledare Christian Caujolle och Jenny Nordquist är redo för tio dagar av utställningar, fotoböcker, guidade visningar, artist talks och mer. Mer än 100 fotografer är representerade i ett 20-tal utställningar i Landskrona den 8–17 september 2017. Festivalen invigs fredag 8 september kl. 19:30 på Landskrona konsthall. Tal av den brittiske fotografen och professorn i fotografi Anna Fox och kommunfullmäktiges ordförande i Landskrona Gunlög Stenfelt.

Caleb Charlands bilder bygger vidare på det klassiska skolexperimentet potatisbatteriet genom att skapa bilder som berättare om den gemensamma nyfikenhet vi alla har för hur världen fungerar och vår oro för jordens framtida energikällor. Utställningen hittar du inne på Citadellområdet bredvid Why not Café.  Foto: Caleb Charland – Back to Light.

På Kasernplan kommer det att skrattas friskt åt Irina Wernins bilder i serien. Back to the future. På bilden är det familjen Zurbano från Buenos Aires som låtit avporträttera sig 1999 samt tolv år senare. Foto: Irina Werning.

Utställningarna öppna:

Fredag 8/9: 12:00-22:00 (Landskrona konsthall öppnar 19:30)
Lördag 9/9: 10:00-20:00
Söndag 10/9: 10:00-18:00
Måndag 11/9–söndag 17/9: 12:00-17:00 (torsdag öppet till 20:00)

Program:

Se program på Landskrona Fotos hemsida >

Läs mer:

Annons
Annonser






















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser