Annons

Gästkrönika: Spåren av det kalla kriget

Vilka var passagerarna ombord på M/S Litva som grundstötte strax utanför Ven? Fanns det fler hemligheter ombord? Foto: Privat.

De närmaste veckorna kommer Ryssland och Kina genomföra en större militärövning i Östersjön. Förmodligen kommer en del av fartygen som är med passera genom Öresund.
I och med det drog jag mig till minnes en gammal historia som figurerat i familjen om ett grundstött sovjetiskt passagerarfartyg utanför Hakenstigen.
Förmodligen finns det gott om folk på Ven och i Landskrona som känner till en hel del om denna händelse och som till och med kanske var ombord på fartyget.
Fartyget hette M/S Litva och tillhörde en samling om arton fartyg med hemmahamn i Odessa som börjat byggas i slutet av 1950-talet och uppkallats efter sovjetiska delstater eller betydande personer i Sovjetunionen.
Jag fick ofta höra historien om den där grundstötningen i min barndom, hur min mamma tittat ut genom fönstret en mörk kväll och till sin förvåning sett ett stort upplyst fartyg. Och historien har inte övergivit mig, jag har då och då tänkt på den för det finns en hel del fantasieggande detaljer.

Annons
 

Ganska snabbt var hjälp från Sverige på plats för att hjälpa den nödställda.
Men någon hjälp var man inte intresserad av. Bryskt avvisade besättningen all hjälp, man ville inte ens kommunicera med de svenskar som kom ut till fartyget men det sägs att en svensk tullare på eget bevåg bordade fartyget och gick in i det under besättningens högljudda protester – den svenska tullen var att lita på!
Man ville heller inte ha någon hjälp av svenska bogserbåtar för att komma av grundet utan väntade istället på assistans från östblocket och det tog tid.
Så där stod M/S Litva. Länge. Som en reklambild för kaffe.

Men vad gjorde hon egentligen där? Sovjetunionen var ett slutet land. Fartyget sägs ha stått så nära Ven att man utan problem kunde vada i land. Men ändå gjordes inga avhopp till Sverige.
Detta kan så klart bero på att passagerarna var till freds med sin sovjetiska tillvaro, att de inte ville eller vågade, eller, något som jag kommit att tänka på under senare år: Det kanske inte fanns några riktiga passagerare ombord.
För något år sedan pratade jag med en gammal venbo om händelsen som berättade att när fartyget så småningom drogs flott var sundet fullt av öststatsfartyg som mätte upp varenda meter av sundet.
Så var den där grundstötningen en olycka eller var det ett raffinerat spionage? Hade man avsiktligt ställt sig på grund för att sedan i lugn och ro börja dokumentera så mycket av sundet och den svenska kusten man kunde? Ja, Ven och sydkusten var ju i princip helt befäst genom Per-Albin-linjen så visst fanns det saker att titta på.
Och förklaringen till olyckan att kaptenen blandat ihop lampan på Bäckvikens hamn med Hakens fyr, nja, det låter lite för bra för att vara rimligt.

Men samtidigt, varför göra sig omaket att gå på grund? Öresund är internationellt vatten så det hade varit betydligt enklare att bara ankra upp och börja jobba. Eller varför inte bara ta färjan från Landskrona och promenera runt på Ven en dag.
Ja, vi lär nog aldrig få veta vad som egentligen hände men historien är lite charmen med Ven och sundet. Mitt i idyllen gör sig storpolitiken påmind och det mycket av det ska in i Östersjön går genom sundet – på gott och ont.
Och själv minns jag hur jag i min barndoms somrar ibland överraskades av sovjetiska valfångare som av någon konstig orsak passerade Ven från fel håll, de gick söderut på den östra sidan och de strök längs med stränderna. I fören satt en harpun och de skruttiga fartygen var fulla av antenner och konstigheter.

Och när jag förra sommaren såg ett ryskt krigsfartyg passera Ven och såg hur hela besättningen stod uppställd på däck, som en märklig och meningslös styrkedemonstration blev det uppenbart vilken arena för psykologisk krigföring Öresund är.

Men vad hände sedan med M/S Litvia?
Inte mycket är känt, den sista noteringen jag hittat är från början av 2000-talet då var hon i dåligt skick så en gissning är väl att hon precis som sina systrar är upphuggen.

Men fortfarande sägs det att man kan känna spåren M/S Litva gjorde i botten strax utanför Hakenstigen.
Spåren av det kalla kriget.

Kristian Mandin

Kristian Mandin är från början kock men har under åren även jobbat inom utbildningssektorn, skolvärlden, men kultur och med kommunikation.
Bor sedan 2016 omväxlande på Ven och i Hjo och jobbar idag främst med utveckling av varumärken och produkter men är också verksam som skribent och som föreläsare.

Annons
Annonser




















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser