Annons

Förtvivlan när kommunen tog barnen

Den 15 december beslutade kommunens socialutskott att omhänderta två barn, 7 och 5 år gamla. Föräldrarna är förkrossade men hoppas att Förvaltningsdomstolen imorgon dömer så att de får sina barn tillbaka.

Den 15 december beslutade kommunens socialutskott att omhänderta två barn, 7 och 5 år gamla. Föräldrarna är förkrossade men hoppas att Förvaltningsdomstolen imorgon dömer så att de får sina barn tillbaka.

Under 2015 omhändertogs 13 barn under 18 år av individ- och familjeförvaltningen i Landskrona. Två av dessa var syskonen Alexander och David som togs från sina föräldrar den 15 december. Enligt föräldrarna Adam och Maria fanns det ingen grund för omhändertagandet. På individ- och familjeförvaltningen kommenterar man inte det enskilda ärendet. Imorgon avgörs familjens närmaste framtid i Förvaltningsdomstolen.

Annons
 

I måndags träffade paret sina söner David och Alexander, 7 och 5 år gamla, för första gången på två veckor. Sammanlagt har de träffat sina barn två gånger sedan omhändertagandet i december.
– Det är grymt. Barnen grät när vi skiljdes åt, säger pappa Adam.
– Vi har fått träffa dom en timme åt gången vid två tillfälle. Den första gången, för två veckor sedan, fick vi köra till Örkelljunga och i måndags träffades vi i Landskrona.

Mardrömmen började den 15 december. Det var den dagen som tjänstemän på kommunens individ- och familjeförvaltning gick till en av stadens skolor och daghem och omhändertog familjens två söner enligt LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga) och placerade barnen hos en fosterförälder på okänd ort. Därefter fördes mamman, som är gravid i sjätte månaden, till polishuset i Helsingborg. Samtidigt kontaktade de pappa Adam.
– De ringde när jag satt i bilen på jobb. De sade till mig att de hade tagit min fru i förvar och att jag omedelbart skulle ta mig till polishuset i Helsingborg. De ville dock inte säga ett ljud om vad det gällde. Och som tur var befann jag mig i Helsingborg just då så jag ringde min arbetsgivare och förklarade situationen, säger han.

Väl där fick han vänta en bra stund innan han togs in i ett förhörsrum och det var då som en polis berättade varför han var där.
– Hon påstod att min äldsta son sagt till sin lärare på skolan att jag slagit honom, säger Adam.
– Jag blev helt chockad. Jag har aldrig i hela mitt liv slagit någon av mina söner.

Inlåst i tre dagar
Sammanlagt fick han sitta i fängsligt förvar under tre dygn utan att han, enligt honom själv, fått reda på vad som hänt med varken hans barn eller fru.
– När jag väl kom hem så var min fru där och då sa hon att polisen bara släppt ut henne på gatan i Helsingborg och pekat på en busshållplats. Eftersom de kört henne till Helsingborg så kunde de väl kört henne hem också. Hon är ju ändå gravid.

Enligt pappan ska allt ha börjat med att den sjuåriga sonens byxor gått sönder vid lek på skolan. Pojken ska då ha sökt upp läraren för att få byxorna lagade och det är i detta läge det ska ha sagts att pappan slagit pojken tidigare.
– Det har aldrig hänt. Jag är dock noga i min uppfostran av mina barn. Jag talar med dom när de gjort något fel. Men är det inte så man ska göra? Jag kanske är sträng, men jag skulle aldrig slå mina barn eller skrämma dom på något vis.

Istället tror Adam att det är den äldre sonens lärare som vill straffa honom och hans familj.
– Det händer ibland att pojkarna kommer hem och har slagit sig och då brukar jag ringa och fråga vad som hänt. Jag har till och med varit och hälsat på i klassen för att se hur det går för min pojke. Jag har fått uppfattningen om att detta skulle vara något positivt, att man visar engagemang för sitt barns skolgång.

Adam fortsätter att berätta om att läraren påstått att hans son inte har några vänner.
– Det kan jag inte tro på, säger han och visar upp såväl filmer som foton där sonen glatt leker med sina klasskamrater.
– Och det märkliga var när min son blev bjuden av en klasskamrat till ett kalas. Han hade fått denna inbjudan muntligen. Men när jag frågade läraren om adressen till klasskamraten, dels för att kunna ta sonen dit, men även för att kolla vilka han umgås med, så fick jag inget svar. Hon kanske tycker jag är jobbig men den enda anledningen till att jag engagerar mig är för att jag vill att min son ska ha en trygg skolgång.

Vill inte bråka
Just nu är alltså de båda sönerna placerade hos en fosterfamilj. Var vet inte Adam och Maria. De vill inte bråka med tjänstemännen i rädsla för att situationen ska bli värre. Men när de ombads att skriva på ett papper som skulle innebära att de frivilligt gick med på ett omhändertagande blev det stopp.
– Hade jag eller min fru skrivit på det pappret så hade vi erkänt något som vi inte gjort. Det är helt galet, säger Adam.
– Hur vi än gjort i det fallet så hade de tagit våra barn och det var inget alternativ för oss.

De båda sönerna är alltså nu omhändertagna och Adam oroar sig över hur barnen har det.
– De två gånger vi träffat dom så har de varit smutsiga. Jag har till och med köpt nya kläder till dom men de har de inte haft på sig när vi träffat dom. Smuts under naglarna och så luktar de, säger Adam.
– Så var det inte hemma. Där duschade de varje dag när de kom hem från skolan. Sonen sa till min fru att de nu bara duschar ibland. De har också fått lära sig att man tvättar sig efter toalettbesök. Detta gjorde de inte när vi träffade dom senast. Jag måste ställa mig frågan, vad det är för vård. Har de ansvariga någon som helst kontroll på hur det är med våra barn?

Paret är inte de enda som fått sina barn omhändertagna. Vanligast är att barnen som omhändertas enligt LVU bor i familjer med missbruk eller psykisk sjukdom. Så är dock inte fallet med Adam och Maria.
– Vi är en helt vanlig familj som jobbar och försörjer oss och försöker leva ett normalt liv. Men detta har gjort att vi alla mår mycket dåligt. Vi är förkrossade.

Uttalar sig inte i enskilda fall
Carina Jording är verksamhetschef på individ- och familjeförvaltningen. Av sekretesskäl diskuterar hon inte det enskilda fallet. Hon beskriver dock generellt hur ett omhändertagande går till.
– Det börjar med att vi får in någon typ av anmälan, exempelvis från skola eller förskola och först av allt gör vi en förhandsbedömning för att se om det finns skäl för en utredning. Om  förhandsbedömningen visar att det kan finnas behov av stöd eller insatser öppnas en utredning och någon av våra handläggare övertar då uppdraget att utreda ärendet,  säger Carina Jording och fortsätter.
– I första skedet arbetar vi alltid för att nå familjen med frivilliga stödinsatser. Om familjen inte samtycker och det föreligger stora risker för barnet kan det istället bli aktuellt med vård med stöd av  LVU, det vill säga med tvång.  Då lämnas ärendet vidare till socialutskottet som består av politiker. Dessa tar sedan beslut om att ansöka om vård med stöd av LVU hos förvaltningsrätten. Och sedan är det domstolen som tar eventuellt beslut om omhändertagande.

Vid akuta fall kan det bli tal om omhändertagande innan utredningen är klar.
– Då är det ordföranden i socialutskottet som tar det beslutet. Sedan går ärendet upp till förvaltningsrätten som måste fastställa beslutet.

Vem som vårdar barnet och var detta sker beslutar utredarna på individ- och familjeförvaltningen. Hur länge ett barn är omhändertaget finns inte fastslaget på förhand utan bestäms av barnets vårdbehov.
– Vårdbehovet måste omprövas minst var sjätte månad eller tidigare om det finns skäl för det. Så fort det inte längre finns behov av vård kan barnet att flytta hem igen, avslutar Carina Jording.

Imorgon, torsdag ska alltså ärendet upp på Förvaltningsrätten.
– Vi vågar inte hoppas för mycket men det är klart. Det enda vi vill är att få hem barnen igen, säger Adam förtvivlat.

Advokaten optimistisk
Parets advokat, Björn Cinthio, vågar inte gå några händelser i förväg men är trots det optimistisk.
– Jag är av den uppfattningen att det har gått för hastigt, säger han.
– Min åsikt är den att det inte är ordentligt utrett om vad som är skälet till den uppkomna situationen. Utredaren hävdar att det rör sig om att pappan skulle hålla barnen i så strama tyglar att barnen, och då framför allt sjuåriga David, skulle ta skada. Men min uppfattning är att David är ett särbegåvat barn.  Han är oerhört duktig i skolan och ställer stora krav på sig själv. Detta är dock svårare att utreda. Det är lättare då att hävda att föräldrarna är dominanta, säger han och avslutar.
– Utan att lova något så har jag goda förhoppningar om att familjen kan återförenas efter morgondagens möte. Allt hänger dock på Förvaltningsrättens dom.

Samtliga i familjen har andra namn.

Fakta 2015
Sammanlagt inkom det 1689 orosanmälningar till individ- och familjeförvaltningen under 2015. Politikerna i individ- och familjenämnden tog ställning till 15 fall om vård enligt LVU. 13 av dessa fastställdes i förvaltningsrätten. Av de 15 fall som individ- och familjenämnden tog ställning till inkom sammanlagt 23 överklaganden. Både föräldrar, individ- och familjeförvaltningen samt barn över 15 kan överklaga.

Annons
Annonser


























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser