Annons

Gästkrönika: På turné med Bowie – av Lennart Andersson

Helsingfors april 1976. David  Bowie med ryggen mot kameran. Lennart Andersson längst bak. Foto: okänd

Helsingfors april 1976. David Bowie med ryggen mot kameran. Lennart Andersson längst bak.
Foto: ULLA LEMBERG.

1972 slutade jag som nöjes- och musikjournalist på Aftonbladet och började som PR-chef på Grammofon AB Electra, ett svenskt skivbolag med de svenska rättigheterna för bl.a. amerikanska skivmärket RCA.

Annons
 

RCA  var ett av världens största skivbolag med artister som Elvis Presley, Paul Anka, Lou Reed, Dolly Parton och praktiskt taget varenda countrysångare som fanns i Nashville, Tennessee.

I England skrev RCA kontrakt med en ny, ung sångare vid namn David Jones, som kvickt bytte namn till David Bowie. Han blev mycket snabbt en ikon för popfolket och kom till Sverige för turnéer två gånger vad jag minns. Anteckningar från den tiden har jag inte och bilder och annan dokumentation är omöjlig att hitta efter 4-5 flyttar inom Stockholm.

Starkast minne har jag från turnén i april 1976, då Bowie efter en sväng längre ner i Europa skulle komma till Skandinavien. Efter ett privat besök i Berlin (Öst-Berlin gissar jag) skulle han ha ta tåget via märkliga omvägar i Östeuropa för att komma till Helsingfors och inleda sitt nordliga besök med en konsert i den finska huvudstaden.

Jag flög över med en samling svenska och internationella journalister en dag i förväg och tillbringade några muntra dagar där i väntan på världsstjärnan.

Så, en eftermiddag, var det dags att åka in till Helsingfors Centralstation för att möta vår stjärna. Det ryska tåget anlände och stannade vid en perrong. Folk strömmade ut – men ingen Bowie. Någon hade klantat sig med datum och var Bowie då befann sig visste ingen i Finland. Det blev en extra dag då jag fick äta björnbiff med en handfull journalister, som behövde tröstas. Men det blev mycket skriverier om den försvunna popstjärnans mystiska försvinnande. (Bra för min arbetsgivare och mig…)

Dagen efter kom han så äntligen och det blev en mycket intressant presskonferens i lobbyn på Esperia. Om Bowie själv (med ett Lenin-märke på kavajen) kunde förklara förseningen minns jag inte, men det stod mycket i svenska och internationella tidningar de dagarna, vilket var ännu bättre för RCA och för turnéarrangören EMA-Telstar.

Själva konserten ägde rum i UKK-Hallen i närheten av Olympiastadion och var en stor succé med press från hela Nordeuropa.

Dagen efter var det dags att resa till Stockholm, där nästa konsert skulle äga rum. Bowie hade med sig en svart, förlängd Mercedes 600 med privatchaufför och skulle tillsammans med bilen ta Silja-färjan till Stockholm över natten. Själv flög jag hem och satt på eftermiddagen och pustade i vårsolen i min trädgård.

Morgonen efter mötte jag och min kollega Klas Burling båten och Bowies Mercedes i Värtahamnen, där tullpolisen som av en händelse undersökte bilen och passagerarna väldigt noga. Sedan gick färden till Sheraton Hotel vid Tegelbacken. Jag återvände till kontoret i Solna, men fick under dagen besök av Bowies chaufför, som hade problem med bilen och behövde hjälp att hitta en Mercedes-verkstad. Jag fick ta plats i bilen och visa vägen till Philipsons, som emellertid hade sin centrala verkstad i ett underjordiskt garage vid Norrtull och denna bil i fler-tonsstorlek var för lång för att klara ”knycken” från gatan och en våning ner, så det blev ingen service där för Bowies bil (men det var kul att åka i den). Chauffören beslöt att fortsätta köra med artisten plus sällskap till Göteborg efter ett par dagar i Stockholm.

(Ytterligare en händelse i Stockholm: Bowie var aktuell i filmen ”Mannen utan ansikte” och tillsammans fick vi se en första kopia av filmen på Europa-Films kontor på Kungsgatan, till stjärnans stora förtjusning.)

Bowies konsert i Kungliga Tennishallen var en stor succé och senare på kvällen kunde vi dela ut en Guldskiva till honom på hotellrummet.

Dagen efter var det Göteborgs tur att ta emot popikonen. Vi bodde på Park Hotel och jag hade en lagom lång promenad bort till Scandinavium medan somliga åkte förlängd Mercedes.
Konserten blev förstås även här en stor succé.

Morgonen efter tänkte jag ta sovmorgon, men väcktes av turnéledaren, som trodde att jag skulle vara med även i Köpenhamn. Alla satt på plats nere i bussen på gatan. Jag bad om ursäkt för bristande information, och sällskapet kunde fortsätta sin resa.

Detta snabbt nedknackat utan närmare kolla på anteckningar.  Någonstans tror jag mig ha entrébiljetter och rumsfördelning på Park Hotel, men kan inte hitta sådant just nu. Det kan hända, att jag var med på ytterligare en turné i Sverige, men jag minns inte riktigt.

Utdelning av Guldskivor i Stockholm skedde på ett rum på Sheraton dagen före konserten i Tenninshallen. På bilden Lennart Andersson med famnen full av Guldskivor, Lars von Berlepsch, Klas Burling, båda medarbetare på Electra/RCA. Bolagets VD Hans-Ove Eriksson som utdelare, okänd radiojournalist samt David Bowie själv.

Utdelning av Guldskivor i Stockholm skedde på ett rum på Sheraton dagen före konserten i Tenninshallen. På bilden Lennart Andersson med famnen full av Guldskivor, Lars von Berlepsch, Klas Burling, båda medarbetare på Electra/RCA. Bolagets VD Hans-Ove Eriksson som utdelare, okänd radiojournalist samt David Bowie själv.

LENNART ANDERSSON

Annons
Annonser




























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser