Annons

Tuff match kring ekonomin för BoIS


BoIS ordförande Gabriel Munck ser allvarligt på klubbens ekonomiska läge men oroar sig än mer för hur det ser ut på fotbollsplanen idag.

Det blåste bokstavligt talat snålt kring BoIS-kansli när Landskrona Direkt dagen innan DM-debaclet stämt träff med klubbens ordförande Gabriel Munck. Den slitna entrédörren vittnar om inbrottsförsök och inne i klubbstugan möts man av en söndersparkad dörr till ett av rummen.
Det är tufft på många plan just nu för stans fotbollsstolthet.

Annons
 

Fokus för träffen är dock inte det sportsliga utan ekonomin i klubben. Lika säkert som amen i kyrkan, går ryktena varje höst om BoIS usla ekonomiska läge. Någon ansåg rent av att klubben borde anmälas till Lyxfällan.

I anteckningsblocket hade vi med versaler skrivit: HUR ILLA STÄLLT ÄR DET I BoIS?. Klubben har för ett par månader sedan skrivit kontrakt med tre nya spelare, samtidigt som man förlängt ett proffskontrakt på ytterligare en spelare och gjort detsamma med klubbens tränarduo. Så i förra veckan, mitt under Drottningens besök i Landskrona gick BoIS ut i ett pressmeddelade och berättade att att man av ekonomiska orsaker tvingats säga upp föreningens klubbchef Patrik Johansson.
Hur hänger allt ihop?

Klubben före jaget
Gabriel Munck är avspänd, bjuder på en kopp kaffe och stegar in på klubbchefens rum och frågar Patrik Johansson om det funkar att vi tar intervjun där. Trots att klubbchefen nyligen fått sparken råder ingen osämja, snarare tvärtom. Klubben går före jaget. Här finns så mycket hjärta för klubben att det är påtagligt.
– Man får lära sig jobba i motvind, säger Gabriel Munck.
Ganska snart ansluter även Lennart Neander, tidigare kassör i föreningen, som nu hoppat in och ”hjälper till och håller koll på ekonomin”.

Hur illa ställt är det i BoIS?
– Talar vi fotbollsmässigt eller ekonomiskt?, undrar Gabriel Munck och fortsätter.
– Ekonomisk är det bättre nu än under samma period föregående år. På höstarna är det alltid likviditetsproblem. Vi har klarat det tidigare och vi ser ingen anledning att vi inte ska klara det i år, säger han och uppskattar att klubben tappat 5 miljoner kronor i intäkter sedan ifjol, varav av en miljon i sponsorintäkter.

Det var väl i och för sig väntat?
– Det är sant. Kostnadsmässigt har vi inte dragit ner som vi borde ha gjort. I dagsläget är vi en miljon back. Vi vet inte var det slutar. Exempelvis fick vi en del extra pengar på ”2 kronors matchen” senast, säger Gabriel Munck och syftar på den sponsring som flera företag gjorde när klubben bjöd stadens skolungdomar på matchen mot Halmia.

Inte en spänn för Amuneke
– Vi har även andra grejor som kan hända. Vi ska inte göra ett sämre ekonomiskt år nu än ifjol. Går man in i detaljer på miljonen så har vi tagit några avskrivningar som vi planerat. Sen har vi en sån där surdeg som legat länge. Vi har en ersättning för Amuneke från Setubal på nästan 400 000 kronor som vi väntat på och trott skulle komma. Nu verkar det som den uteblir. Då får vi ta smällen i resultatet. Sådana saker ligger i miljonen, förklarar Gabriel Munck och vill inte hissa varningsflagg.

– Det som gör det besvärligt är att det egna kapitalet, som tidigare funnits, nu inte längre finns, inflikar Patrik Johansson.

– Grejen är den att vi nu spelar i division 1 Södra. Hade man kunnat backa bandet så skulle vi spelat högre upp. Men vi är där vi är, och fruktar nu lägre sponsorintäkter till nästa år.

Samtidigt gick ni tidigt i våras ut och sa att sponsorläget efter omständigheterna var bra och redan i nivå med 2014. Stämde inte det?
– Vi har inte nått samma intäkter som ifjol. Vi trodde nog det, och var för tidigt ute och sa så. Till nästa års budget ska vi ligga så lågt när vi räknar på sponsorerna att vi med all sannolikhet ska nå målet och kör på plus. Hur tragiskt och jävligt det än är går det i år ut över Patrik. Men samtidigt måste vi se över samtliga spelarkontrakt, vi vet att vi måste ha en lägre spelarbudget, säger Gabriel Munck och fortsätter:
– Nu är det som att svära i kyrkan men vi måste även dra in på vår ungdomsavdelning. Vi kan inte ha samma kostnader. Vi måste låta mer ske på ideell basis.

Patrik Johansson förklarar.
– De flesta av våra U-tränare har någon form av ersättning. Besparingarna här ska inte behöva påverka arbetet med spelarna ute på plan. Det handlar om att det i vissa lägen kan bli svårare att kompensera tränarna på det sättet vi gjort innan. Vi har förr om åren haft en jättebra verksamhet i våra ungdomsavdelning när ledarna inte varit i närheten av den ersättning som vi har idag. Jag tycker inte ersättning ska behöva påverka kvalitén eller de sportsliga ambitionerna på ungdomssida. 

Det blir nästan oundvikligt att inte dra en parallell till tidigare års styrelser som under de senaste tio åren inte heller velat skicka ut några varningssignaler kring ekonomin. I december ifjol kallades det, i och för sig, till någon typ av krismöte efter styrelseavhopp, märkliga turer i investmentbolaget, upprörda sponsorer och inte minst ett rejält räknefel i budgeten som då också låg kring miljonen.

Hänger detta inte samman med att det borde ha vidtagits större besparingsåtgärder redan långt innan er tid?
– Det är klart, säger Gabriel Munck.
– Det här är svårt att kommunicera. Jag tycker att vi under för lång tid haft en för stor kostym. Men för den sakens skull behöver vi inte måla fan på väggen.

Med det sagt är klubben åter tillbaka på ruta ett? Det vill säga öppnar det kärva läget upp för ännu en ny spelarkarusell, trots att vi denna gång knappt hunnit lära oss vad alla spelare heter i den i dag bantade truppen?
– Vi ska göra det så klokt vi bara kan och titta på detta case by case. Vi har en ekonomi att förhålla oss till och spelaravtal som löper. Vi får försöka hitta en balans, säger Gabriel Munk och plötsligt befinner vi oss i en diskussion om fotbollens inbyggda problematik där sportsliga framgångar ger rejäla födkrokar eller tvärtom,  intecknade klubbhus. Vi pratar om MFF:s dyra satsning på Markus Rosenberg som gett frukt i form av sanslöst stora Champions League- checkar.  Om IFK Göteborgs som satt i skiten 1982 och just fått inteckna Kamratgården som i samma veva vinner mot Valencia och allt vänder. Någon skulle kunna ha nämnt BoIS förlorade cupguld 1993, där vinnaren Degerfors sen lottades mot Parma och drog in några sköna miljoner. Marginalerna är små i fotboll och de flesta verkar trots allt förbli ekonomiska förlorare.

Patrik Johansson berättar om tankegångarna när tidigare tränaren Jörgen Pettersson fick lämna under fjolåret och han själv tillsammans med Billy Magnusson tog över tränarrodret.
– Det innebar ingen merkostnad för klubben då vi redan fanns där. Nu gick det inget vidare. Vi föll ur. Hade vi klarat oss hade det varit skitbra. Ingen vet vad som hänt om vi tagit in en annan tränare. Hade det gått vägen så hade det varit värt merkostnaden men hade han inte lyckats hade vi haft än större hål i plånboken på en halvmiljon upp till 750 000 kronor. Vi kunde istället för att bara ta in Mattias Adelstam ifjol, tagit in fyra spelare och kanske klarat oss. Vi kunde också åkt ut som man gjorde 2005 då man tog in sju spelare på sommaren och sen ramlade ur Allsvenskan. Det är ett konststycke att balansera i det, säger Patrik Johansson.

– Backar vi bandet så har inte jag dåligt samvete för vad vi gjort, säger Gabriel Munck och blir betänksam.
– Kanske skulle vi dragit in lite tidigare men det är lätt att vara efterklok. Nu är sannolikheten dock den att vi i framtiden kommer att dra in mindre pengar och då måste vi också göra den nystarten och hitta balansen. Den är svår för vi vill samtidigt ha en rimlig chans att ligga med i toppen av tabellen och till och med gå upp. Rätt eller fel, men nu har vi en kontinuitet i tränarna som vi tror på.

Som du säger, förlängt kontrakt med tränarna, in med tre nya spelare under sommaren samtidigt som ni förlänger med ett proffs, det vill säga en icke EU-medborgare som alltså måste få all sin inkomst från fotbollen i Igor Arsenijevic som i och för sig varit en tongivande spelare. Samtidigt bara två månader senare sparkas klubbchefen. Hur går ekvationen ihop?
– Det är beslut som jag kan försvara allihop, säger Gabriel Munck.
– Spelarna behövdes. Pengarna fanns inom budget och de går ut genom dörren den siste november om vi inte förlänger.
– Man kan säga att vi bytte pengar där. Darko och Stadler försvann och in kom dessa tre. Det blev rent av en bättre trupp, inflikar Lennart Neander.

Hela tiden påminner trion om hur små marginalerna är inom fotbollen.
– Ifjol klarade sig Trelleborg kvar i serien i absolut sista omgången på målskillnad, säger Patrik Johansson om årets suveräna serieledare.
– Den som tror att vi inte skulle kunna ramla ner en serie till, förstår inte hur illa det kan bli.

Länge låg BoIS på nerflyttningsplats men vände det och hade rent av i somras häng på en kvalplats.
– Där ska vi säga, att det gjorde vi fan ta mig bra, inflikar Gabriel Munck.

I fjol höstas riktades det skarp intern kritik mot styrelsearbetet, något som även ledde till att en ledamot valde att hoppa av. Han sa då bland annat:
– Jag kan inte stå bakom hur klubben bedriver sin verksamhet ekonomiskt. Dagens styrelse har dessutom inte hängt med i utvecklingen. För att BoIS ska bli en välmående förening så krävs en fundamental förändring såväl organisatoriskt som gällande det ekonomiska arbetet.

Var i ligger den stora skillnaden idag, när ekonomin tycks peka på samma håll som ifjol?
– Jag ser det utifrån och menar att skillnaden är stor, säger Lennart Neander.
– Det är mycket nytt folk i styrelsen och det är positivt. Medvetenheten är mycket större idag, säger han och ordförande hoppar in och lägger till ”kontrollen och att dra åt samma håll är mycket bättre idag”.
– Samtidigt tar det längre tid att vända skutor när man får lägre intäkter, understryker Gabriel Munck.

Är det fler personer än Patrik på kansliet som får sluta?
– Nej, men vi har uppsägningar som gjordes ifjol som nu faller ut, säger Lennart Neander.
 På kansliet finns nu bara två personer kvar.
– I ungdomsleden och på marknad har vi endast korttidsanställningar och där får vi diskutera hur vi ska formera oss, säger Gabriel Munck väl medveten om att styrelseledamöterna framöver får gå in och göra arbetet som annars legat på klubbchefen och på marknad.
– Det är alle man på däck som råder nu.

Den stora läckan i klubben måste väl trots allt vara spelarbudgeten?
– Nej min själ. Det är rakt över, utbrister Gabriel Munck närmast spontant.
– Det är många hål som måste fixas. Samtidigt är det också lite lättare. Det går inte att peka ut ett enskilt hål. Det är många bäckar små som måste rättas till. 

I fjol slutade minusresultatet på 1,3 miljoner. Lägg därtill en miljon back i år. Är det så ni räknar när ni säger att resultatet är bättre i år?
– Men då finns där två surdegar på sammanlagt över en halvmiljon kronor som vi hade kunnat låta vara kvar i balansräkningen om vi ville. Det påverkar alltså inte vår likviditet, säger Gabriel Munck och bedyrar att någon risk för att klubben skulle gå i konkurs inte finns. Inte heller står några fordringsägare i kö för att kräva pengar.
– Det handlar ju främst om löner och skattemyndighet och det sköter vi, intygar Lennart Neander.
– Sen har vi gett oss den på att till nästa år ska vi visa upp ett positivt ekonomiskt resultat, säger ordföranden och controller Neander menar att den dagen klubben tar steget en våning upp får man en väldig utväxling.
– Det bästa året, är det första året i en högre serie. Ta 2001 till 2002 då blev det en enorm utväxling. Vi tog bara in en spelare och klarade oss trots allt med den truppen och det kunde rent av sett bättre ut om inte Danijel Milovanovic tråkigt nog gått sönder. Då satt vi med kontrakt med spelare på en superettan-nivå. När det nu är på andra hållet tappar du dina intäkter samtidigt som du sitter på dyra spelarkontrakt. Så enkel är pilsnern.

Med det sagt, hur många heltidsproffs kommer det att finnas i BoIS nästa år?
– Några blir det. Igor (Arsenijevic), exempelvis är en icke EU-spelare så honom måste vi försörja då han inte får ha ett annat jobb parallellt med fotbollen. Detsamma gäller för Admir Aganovic. Sen vet vi ju inte till 100 procent hur truppen ser ut till nästa år. Den jobbar vi på.

Blir det inte lite märkligt när klubben alltid tar spelare från de egna leden för givet och pröjsar de mindre, fast vi många gånger sett att Landskronapågarna hävdar sig minst lika bra?
– Så är det. Historiskt är det så i alla klubbar. Det är också därför man ska jobba med att fostra egna spelare. Det blir billigare för föreningarna, säger Patrik Johansson och samtalet svävar ut i ett resonemang kring likheter i hur man etablerar sig på en lönenivå som fotbollspelare och i näringslivet, där hoppjerkor prioriteras.

Med facit i hand spelar BoIS i division 1 även nästa säsong. En ny spelarkarusell känns oundviklig. Uppgifter till Landskrona Direkt gör gällande att 8-10 spelare i dagens trupp finns kvar till nästa år. Vi frågar de som bör veta, hur stor omsättningen blir på spelare?
– Det finns ingen uppfattning om detta idag, säger Lennart Neander och de övriga två nickar instämmande.
– Mellan tumme och pekfinger så löper hälften av avtalen ut efter denna säsongen. Därmed inte sagt att det är hälften som försvinner.

Hur är ambitionen att se till att det finns en kontinuitet i truppen?
– Vi har en ambition att hitta en större kontinuitet än vad som varit fallet de senaste åren.  Men samtidigt måste vi ta det spelare för spelare. Det kanske inte finns möjlighet att förlänga med samma kontrakt. Då är det upp till spelaren att avgöra, säger Patrik Johansson.
– Ledstjärnan är dock kontinuitet, inflikar Lennart Neander.

 Klart är att det inte blir kontinuitet på klubbchefsposten. Avslutningsvis frågar vi Patrik Johansson vad han har för framtidsplaner.
– Jag har jobbat i klubb under 17 av de senaste 20 åren och mycket lutar väl åt att jag fortsätter med det. Det är där min erfarenhet och mitt nätverk finns.

I dörren på vägen ut säger Gabriel Munck.
– Jag är faktiskt inte orolig för klubbens ekonomi. Jag är däremot mer bekymrad för hur vi ska bli ett vinnande fotbollslag igen.

Annons
Annonser




























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser