Annons

Kitte går i barndom

Christer ”Kitte” Malmsten skriver just nu på sina memoarer som han hoppas ska vara utgivna till våren.

Christer ”Kitte” Malmsten skriver just nu på sina memoarer som han hoppas ska vara utgivna till våren.

Christer ”Kitte” Malmsten, legenden, sjubarnspappan, maken, doktoranden, mormonen och popmusikern som alltid gått sin egen väg, går som bäst runt och funderar på sina memoarer.
– Till våren hoppas jag att den ligger på bokdisken, säger han när han tittar in om redaktionen med famnen full av anteckningsblock.
– Just nu skriver jag ner anekdoter och minnen från min barndom, berättar han och passar samtidigt på att göra en efterlysning.
– Är det någon som har en bild på mig eller vårt gäng, när vi var unga så hör gärna av er.

Annons
 

Memoarerna kommer att inrikta sig på barndomsåren.
– Vi var vad man skulle kunna kalla priviligerade rännstensungar med ambitioner. Vi kom från trygga kärnfamiljer och även om ingen var rik så hade vi så det räckte till bio- och cirkusbesök. Exangänget som vi kallades tog initiativ och var stilbildande.

Orden och anekdoterna sprutar ur Kitte fortare än pennan hinner dansa över anteckningsblocket. Han berättar om spöktåg i huset på Stormgatan, om höjdhopps- och trixningstävlingar där priserna spreds över stan och där hans mamma sedan fick cykla runt och hämta tillbaka familjens klenoder.
– Dumburken fanns inte. Vi var hänvisade till vår egen kreativitet, säger han, vars andra hem kom att bli Exercisfältets fotbollsplaner.
– Jag älskade och älskar fotboll och tillsammans med kompisarna spelade och tränade vi i princip året om på ”Exan”. Det var höger- och vänsterfotsdribblingar, banskruvar och klacksparkar dagarna i ända. Vi ville ju bli proffs som Gren, Nordahl, Liedholm, Nacka och Kurre Hamrin. Men om det inte blev så, var vi trots allt nöjda. För vi var ett hopsvetsat kompisgäng och tog drömmarna med en klackspark, minns han och tillägger att det sociala var minst lika viktigt som själva fotbollen.
– Alla som spelade och tränade på Exan var väl inte födda med en boll i vaggan men några hade förutsättningar och en av dom var ”Exangrabben” Claes Cronqvist.

Bildade Exan BK
– I elvaårsåldern bildade vi en fotbollsklubb som vi kallade Exan BK, några av killarna gick sen till BK Fram. Vi brukade fixa fotbollsturneringar och bjöd in andra gäng från stan. Vi svarade för brassefotbollen medan andra använde metoder som var långt ifrån propagandafotboll. Ett gäng bytte rent av ut benskydden mot knogjärn, säger han ler sitt bredaste leende.
– Vi hade ju trots allt skoj och tillsyvende och sist, var det rått men hjärtligt.

Det ena minnet ger det andra och Kitte minns när Exans BK utmanade BK Frams A-lag.
– Vi var i 13-årsåldern och spelade bländande fotboll och vann med 10-0. Min ödmjukhet förbjuder mig att berätta vem som satte alla tio baljorna.

Men hur blev det Kitte?
– 155 år efter Franska revolutionen, det vill säga 1944 fick Landskrona stad en ny medborgare i Stig Christer Malmsten och om jag själv minns rätt var det en torsdag jag föddes på. Kitte blev det tidigt. Jag hade mer eller mindre precis börjat tala när en granne kom fram.
– Goddag min lille påg, sa tant Jönsson som bodde mittemot oss på Stormgatan.
– Vad heter du?
Jag tittade på tanten och undrade vad hon hade med det att göra. Men hövlig som man var svarade man artigt på de vuxnas frågor.
– ”Kitter” , sa jag.
Den lomhörda tanten, svarade ”Kitte?
– Ja, sa jag. För ju fortare hon gick desto bättre.

I vanlig ordning när det vankas memoarer så finns det dom i omgivningen som med skräckblandad förtjusning ser fram emot vad som stannat på ”Väster” och vad som sipprat ut.
– Barndomskompisar som kommer att figurera är bland annat Lizz ”Den busige” Johansson, Lennart ”Böjer spik med tänderna” Jönsson, Lasse ”Bagaren” Persson, Bengt ”Timpa” Persson, Leif ”Proffe” Andersson”, ”Bosse ”Skrikhalsen” Lozell, med flera. Gängen som deltog i turneringarna, ”Barnrikaungarna”, ”Gripagänget”, ”Hamnagängen”, ”Borstahusungarna”, också då vi, såklart, ”Exangänget”, kommer självklart också att finnas med.

Arbetsnamnet på boken är: ”Jag tog fram uppslagsboken och slog upp Champagne” Runt påsk hoppas huvudrollsinnehavaren att trycksvärtan ska ha torkat.
– Att jag nu går ut och berättar om detta är mitt sätt att sätta press på mig själv, avslutar han.

- På bilden är jag väl i sju-åttaårsåldern. Alla hade en sådan folkhemsfrisyr på den tiden, säger Kitte Malmsten.

– På bilden är jag väl i sju-åttaårsåldern. Alla hade en sådan folkhemsfrisyr på den tiden, säger Kitte Malmsten.

Annons
Annonser






























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser