Annons

Jubilaren – Jörgen A Lorenzen – 90 år

Han är själva sinnebilden på en gemytlig dansk och då har han trots det levt 2/3 av sitt liv i Sverige.  På måndag, den 19 januari, fyller Jörgen A Lorenzen 90 år.

Det är med öppna armar den blivande jubilaren bjuder in Landskrona Direkt till sitt och hustrun Elses charmanta hus på Övre Gatan i Borstahusen. På stajlebacken utanför står en märklig makapär.
– Det är en av fiskarna som tjärar sina nät där, förklarar han samtidigt som han drar igen dörren och bjuder in till salongen där hustrun ställt fram nybakade klenäter och Sara Bernard biskvier.

Annons
 

Redan här får vi en föraning av Jörgen A Lorenzen stora förmåga att smälta in i olika sociala sammanhang samt hans vurm för att varsamt hantera och bevara det gamla. Utan att han själv nämner det, bjuder han på en inblick i ett liv där han följt sin egen väg och gjort sådant som glatt honom. Han tänder intervjuns första cigarr och vi kör igång.
– Det blir en 8-10 stycken små cigarrer om dagen, säger han.
– Jodå. Jag drar halsbloss men så är jag frisk också, säger han och firar av ett brett leende.

Men vad tycker doktorn om det?
– Han säger som det är, att allt är bra med mig. Jag har i alla tider motionerat. Jag har genom åren ridit, fäktats, spelat golf och gympat. När jag kom till Landskrona så satt jag rent av med i styrelsen för ridklubben under ett par år men sen blev det golf.  Claes Munck af Rosenschöld var ordförande på den tiden och det var en härlig stämning i klubben.

Låt oss ta det lite från början. Dina första 30 år tillbringades mest i Danmark…
– Det stämmer. Jag föddes i Århus under takåsarna i ett hus intill Sankt Lukas Kirke men redan när jag var ett halvår gammal flyttade familjen 36 kilometer norrut till Randers. Där tillbringade jag min barndom och var med i scoutrörelsen.

Tonåren och därmed Andra Världskrigsperioden tillbringas sedan i Köpenhamn.
– Motståndsrörelsen rekryterade  från  bland annat scoutrörelsen och vi pojkar rev ner tyskarnas affischer. Min syster som var åtta år äldre än mig hade då en lägenhet på Peter Bangsvej vid KB Hallen som ibland användes av ledningen för motståndsrörelsen. Jag minns att jag en gång släppte in  professor Mogens Fog som grundade motståndsorganisationen  Frit Danmark. Då var jag stolt men samtidigt var vi för unga för att få vara med på mötena. Vi skulle inte veta så mycket om tyskarna tog oss. Några dagar efter Befrielsedagen, den 5 maj 1945 var jag sedan på Bakken med om när en landsförrädare greps bland de enarmade banditerna. Han hade en full Gestapouniform under sin rock. Han kom senare att avrättas.

Jörgen A Lorenzen utbildade sig till byggnadsingenjör och hamnade i norska Finnmarken där det fanns massor att göra efter kriget men inte så många hantverkare.
Jag fick lära upp fiskare och skogsarbetare, minns han.
Efter en kurs i Lantmäteri i Danmark och nya turer till Norge där han bland annat arbetade tillsammans med en distriktsarkitekt återvände han till Köpenhamn och Konstakademiens Arkitektskola. 

1955 lockade sedan Stockholm dit bar det tillsammans med sju andra arkitektkollegor från Danmark.
– Det fanns helt enkelt för få arkitekter i Stockholm vid denna tiden. Vi ritade bostäder… och levde livet, minns han och ett smittande leende når hans läppar och ögon.

– Vi umgicks med skådespelare, konstnärer och artister. Vi var ofta på Den Gyldene Freden. Det hände att Olle Adolphson och Sven Bertil Taube slog sig ner i vårt sällskap. Jag hade nio mycket fina år i Stockholm. Men rivningshysterin inte minst i Klarakvarteren gjorde mig arg och besviken.

Vi är nu framme vid hösten 1963. Landskrona har precis firat 550-årsjubileum. Arkitekten flyttar söderut för att starta ett eget kontor.
– Jag bosätter mig i huset som en gång inhyste Posten på Norra Långgatan. Posten hade flyttat ut, liksom den jubileumsutställning som funnits där. I min lägenhet hade jag en balkong som jag kunde tala till folket från.

Gjorde du det?
– Nej, hahaha… Några år senare får jag ett tips från en dekoratör på Tempo om ett hus i Borstahusen. Här har jag bott sedan dess. Borstahusen på den tiden var en härlig blandning av hantverkare och en del fiskare. Min gode vän och granne Anders Hilding (pressfotograf reds anm.) såg då till att jag blev invald i styrelsen för det nystartade byalaget. Jag fick bland annat stadsarkitekten i Dragör att komma hit och berätta om hur man bevarar gamla hus.

Genom gemensamma bekanta träffade han sen sin blivande hustru, förskoleläraren Else från Köpenhamn och 1973 föddes sonen Poul.
– Mitt råd till honom efter studentexamen var: ”Ut och knacka dörr”, och det gjorde han. Han fick jobb på Svarta Börsen på Eriksgatan och på den vägen hamnade han i restaurangbranschen.

Under sina sista 23 verksamhetsår arbetar Jörgen A Lorenzen på stadsbyggnadskontoret i Malmö.
– Jag är med och räddar bland annat Rörsjöstaden och gamla Limhamn från rivningsraseriet som huserar.  Nils Yngvesson är då ordförande i byggnadsnämnden samt kommunalråd. En fantastisk person som Malmö har att tacka för mycket. Han var sotare i grunden och kunde staden ovanifrån. Han var helt enastående. Jag jobbade ett tag också tillsammans med Ilmar Reepalu, som då var  planarkitekt och som sedan fick förvalta arvet efter Yngvesson.

23 år blev det i Malmös tjänst men en guldklocka fick han.
– Kommunstyrelsen beslutade att jag skulle få en klocka samt en avskedsföreställning. Det blev en fantastisk fest.

Samma år som han går i pension har han en utställning i Köpenhamn om Malmös utveckling. Genom åren har Jörgen A Lorenzen varit en flitig debattör kring stadsplanering och dagens utveckling i Borstahusen är han positiv till.
– Vi måste acceptera att det byggs längs kusten. Så är det i Danmark och det uppskattar vi.

Färja till Byen
– Landskrona måste ha en färjelinje till Köpenhamn… eller åtminstone tvärtom. Köpenhamnarna måste kunna resa hit. Åtminstone sommartid. Köpenhamn är en miljonstad och Landskrona är ett fantastiskt utflyktsmål för dess invånare. Golfbanan, stadens handel, krogar och hotell skulle kunna få ett lyft av detta. Landskrona har så mycket att erbjuda.

Sin födelsedag tänker han fira dels i hemmet på lördag med vänner och bekanta.
– Sen tar vi tåget till Köpenhamn jag, Else, Poul och en god vän. Där går vi på Vinstuen Bernikow och äter Lun stegt sild med bløde løg. Det är ett bra ställe. Där får man röka…inomhus men inte utomhus på gården.


Jörgen A Lorenzen 90 år den 19 januari. Under sommaren 2009 gjorde vi en profilintervju med honom. Du kan läsa den här.

Annons
Annonser


























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser