Annons

Winnerbäck, som vem som helst – en ljuvlig sommarkväll på slottet

Vi kom inte över den nybyggda bron till Citadellet.
Vi tog oss runt och såg bandet stå på vallen

Röken från värmeverkets röda skorsten påminde oss
Och den svartvita klänningen log

Annons
 

Och Pisa lovade fixa ljudet
Det skulle nå kolonin med hjälp av den ljumma vinden
Kan jag minnas vem jag var en gång innan jag blev vem som helst
I dina ögon en gång
Från ett annat håll

Alla har en brokig historia
Och innan Elden snuddade scenkanten
Sänkte vi ett par Sofiero och blickade mot slottet
Politikerna kramades i oheliga allianser

Jag tänker på han jag tror heter Marko
Han som hade en fejk Ben Sherman runt halsen
Han sa att han sålt sina tavlor
Men det var troligen CSN som bjöd oss alla på pilsner
Efter tre låtars plåtande  – Lasse är som alla andra
Hade vi bara en sak i hågen
Visade närbilder på poeten för en puma då kom han i 603:an fram
 Lalalalalalalalalalalala, sa han.
Att vi var två personer
Inte vilka som helst

Vi visste inte ens att dom känslorna fanns
Och blixtarna slog mellan vatten och tegel
Innan musikleken avrundades i Grindstugan

Vi satt strax innan på Pumphuset
Lasse Winnerbäck kom in genom dörren
Vi bjöd honom på vin och pratade en lång stund
Det var inget särskilt med honom
Han var som vem som helst


Komna från Pumphuset väntade bandet på den långa terrassen att få gå på scen.


Magnus Carlson i Weeping Willows berörde. Foto. Nisse Nilsson.


Lite ironsik bjöds det på Sofiero på Citadellet.


Det är något speciellt i förhållandet mellan Citadellet och Lars Winnerbäck.
Kemin liksom bara stämmer.


Redan efter tre låtar var det riktigt varmt i tältet.


Tack för denna gången. Förhoppningsvis återkommer Lars Winnerbäck till….


… Citadellet som visade upp sig från sin vackraste sida. Så pass att fotoblixtrarna lyste upp sommarhimlen efter konserten.

Annons
Annonser




























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser