Annons

Hemma efter två års mission i Ryssland

Det finns de som ger sig ut på äventyr och så finns det de som gör ännu mer. Fredrik Malmsten tillhör den senare kategorin. I dagarna kom 22-åringen hem till Landskrona efter att ha missionerat i östra Ryssland under två år. – Inga rikedomar i världen kan mäta sig med allt jag varit med om, sa han då han tittade upp på redaktionen i veckan. Fredrik Malmsten har växt upp i en familj som tillhör Jesu Kristi Kyrka Av Sista Dagars Heliga, vilket i klartext betyder att de är mormoner. Många som tillhör kyrkan lever helt vanliga liv men Fredrik ville mer. Han ville ut i världen och berätta om sin tro och därför bestämde han sig tidigt att han ville missionera. När han var 20 år hade han sparat ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna vara ute i de två åren som missionsarbetet varar, och ett äventyr kunde börja. Det första beskedet han fick var att han skulle till Vladivostok på den ryska östkusten. – Jag blev helt överväldigad. Jag visste att det skulle bli en utmaning. En fantastisk sådan, säger Fredrik Malmsten. Läran som kyrkan undervisar lägger stor tonvikt på familjelivet. Andra tongivande och viktiga trosuppfattningar som kyrkan innehar finns listade i något som kallas för Trosartiklarna som skrevs av grundaren och profeten Joseph Smith. Innan han åkte till Vladivostok var han i USA för att lära sig ryska. – Det var en intensivkurs på ett par månader och jag lärde mig grunderna. Men när man väl var på plats så kändes det som att man inte kunde något. Men jag lärde mig. Jag var tvungen eftersom jag var ensam svensk. I Vladivostok bor cirka 700 000 innevånare. Klimatet är bistert. På vintern blir det upp mot 30 grader kallt. Men befolkningen är allt annat än kylig om man får tro Fredrik Malmsten. – Ryssarna är ett underbart folk. De är vänliga och öppna och de lyssnar verkligen på en när man talar till dom, säger han och ger sig på en förklaring. – Det kan bero på att de under kommunisttiden var väldigt tillbakahållna. Nu är det nästan som att de är pånyttfödda och därför öppna för det mesta. Fredrik Malmsten berättar om hur han undervisat ryssar, såväl utanför deras kyrka som i deras hem. – Bland annat kom vi i kontakt med en kvinna som bodde i det högsta huset i närheten av Vladivostok. Det var säkert 20 våningar. Det var charmigt men ganska ruffigt och det saknades fönster i stora delar av huset. Men kvinnan var förvånansvärt öppen för vårt budskap och hon är idag döpt och går varje söndag till vår kyrka i staden. Han har dock inte enbart befunnit sig i Vladivostok. – Vårt område sträckte sig långt inåt land, ända till Irkutsk som ligger fyra timmars flygresa västerut. Jag var även där ett flertal gånger. Det var fantastiskt, säger han. Arbetsdagen för Fredrik och hans cirka 60 medmissionärer började med att de steg upp klockan 6.30. Efter ett gymnastikpass åt de frukost mellan klockan 7 och 8 och sedan var det skrift- och språkstudier som stod på programmet fram till lunchen mellan klockan 11 och 12 Och därefter var det dags för missionsarbete fram till klockan 21 och sänggång halvannan timme senare. Med undantag av att han reste till Sydkoreas huvudstad Seoul var tredje månad för att förnya sitt visum så såg varje dag under den två år långa vistelsen ut så. – Det stämmer. När man missionerar så gör man det fullt ut. Man går all in. Jag såg alltså inte på TV en enda gång på två år, säger han och skrattar. Det var dock inte enbart glädje och lycka under missionstiden. Hans bror Per gick tragiskt bort och det var något som tog hårt på den unga mannen. – Det gjorde väldigt ont och jag var ledsen. Men jag vet att jag kommer att träffa honom en vacker dag och då kommer vi att vara tillsammans i all evighet och det stärkte mig och gav mig kraft att jobba ännu hårdare. Kontakten med flickvän och familj har skett mestadels brevledes. – Jag skrev brev varje vecka och fick tillbaka lika ofta. Dessutom pratade jag med mina föräldrar via Skype på morsdag och på julafton. Sedan slutet av maj är Fredrik Malmsten hemma i Landskrona. Han bor tillfälligt hos sina föräldrar och funderar över framtiden. – Jag kan ryska, engelska och svenska flytande så jag funderar på om jag ska läsa till journalist eller korrespondent, säger han. Och med tanke på att han var en lovande fotbollsspelare innan han gav sig iväg på sitt livs äventyr, så är det inte omöjligt att han snörar på sig fotbollsskorna igen. – Jag vill inte på något vis förhävda mig men det gick nog ganska bra, så det är inte omöjligt, avslutar han och fyrar av ett bländande leende innan han ger sig iväg.

Annons
Annons
Annonser






























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser