Annons

Succé för Musikstaden

Musikstaden är en succé. Oavsett vad musikerna anser om att Landskrona är en musikstad eller inte, så är utställningen med samma namn på museet en fullträff. Senast det var så välbesökt på museet som igår var antagligen när Hildings-bilder invigdes.
Nostalgi drar. Och lokala musikminnen är inget undantag.

Abba på Strand, har berättats i ett otal varianter. Igår fick besökarna historien om när Anni-Frid Lyngstad ställde sig på scen på Hotel Öresund tillsammans med Poul Köftes Pölsevogn.
– Det var i samband med att vi spelade på ett 40-årskalas, mindes invigningstalaren Ulf ”Flyer” Ek och förstod knappast än idag varför bandet hyrts in då de knappast spelade någon dansmusik.
– När vi körde Abbas, Ring Ring, som i sig inte var så lik originalet, kom en tjej fram till scenkant och sa att hon kunde texten och undrade om hon fick sjunga med. Det var Anni-Frid Lyngstad.

Annons
 

Utgångspunkten för Musikstaden är myten om att Landskrona är en av de bandtätaste städerna i landet.
– Det finns några guldåldrar. Landskrona hade en Beatles-effekt på 60-talet då stan kallades för Sveriges Liverpool. På 80-talet är det punken och rocken som gäller. Nästa våg kommer tidigt 2000-tal då reggaen kommit att bli stor, säger Nina Petersson, antikvarie på museet som tillsammans med kollegan Annelie Ingvarsson står bakom projektet. Musikstaden är dock betydligt mer än en utställning. Dokumentationen av musiklivet har också inneburit djupintervjuer med ett flertal musikprofiler i stan och fortfarande tar man tacksamt emot musikminnen och skivor från allmänheten.

På ett litet podium i ett av utställningsrummen går det att lyssna på lokala band. Lurarna sitter klistrade på två som bokstavligen har musiken i blodet, Rosanna och Adriana Kumerle, döttrar till musikprofilerna Dario och Annette. I vimlet fanns mängder av andra lokala musikprofiler men även nyfikna landskronabor och rent av en stolt morfar till trummisen i stans färskaste tillskottet till reggaescenen, Institutionen.
Rolf Svensson som under sin yrkeskarriär var slöjdlärare på Västervång menar att det måste vara hans gener som gjort Mattias Larsson till en så enastående trumslagare.
– Du ser hur han bankar och slår. Precis som jag, säger Rolf Svensson och visar med handen hur hammaren en gång hanterades.

Institutionen Baktakt, som tydligen är bandet fullständiga namn, gör en sällan skådad ”vardagsrumsspelning” på museets café. De dansvänliga tonerna gör det svårt att sitta still i sofforna men trängseln gör det omöjligt att släppa loss.
– Jag har alltid spelat rock tidigare. Men reggae är riktigt kul. Det är kul när publiken börjar dansa, säger Mattias Larsson och ger ett halvt löfte om en spelning senare i år.
– I samband med årets upplaga av Musikhjälpen diskuteras det en stödgala här i Landskrona och självklart ställer vi då upp.


Ilkka Salo en gång i tiden förgrundsfigur i Razzia var på plats, såväl fysiskt som på bild på väggen bakom honom.


Lena Bergkvists porträtteras av Anneli Ingvarsson framför ett par av sina scenskor. Idag är hon basist i Bloosblasters men nostalgikern minns gärna tjejbandet Kajsa K.


Systrarna Kumerle lyssnar gärna till gamla inspelningar av mamma och pappas musikkkollegor i stan.


Ulf ”Flyer” Ek snackar musikminne med Lars Odeholm.


Institutionen Baktakt – rekommenderas!

Hör och se mer: om Musikstaden och Institutionen Baktakt, på SVT-Play.

Läs mer: Replokaler och rock på museet

Annons
Annonser






























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser