Annons

På turné med Lou Reed

En av rockvärldens stora ikoner gick bort i helgen. Lou Reed blev 71 år. Av någon anledning var han smått avogt inställd till Sverige och även till journalister.  Svenska Dagbladets krönikör Andres Lokko skriver att han aldrig varit mer nervös inför en intervju än när han skulle intervjua Lou. Två av Landskrona Direkts trogna läsare bjuder idag på ett par fina minnen av artisten.

Per-Olov Nederstedt var ett stort fan och beskriver det som chockartat när han igår nåddes av dödsbudet.
– Jag var med i Lou Reed Fan Club. När jag hade betalat avgiften skickade
de mig ett tygstycke av jeans c:a 5 x 5 cm, tyget kom från ett par byxor Lou Reed hade haft på sig under en turné! Verkligen annorlunda souvenir
, säger han och ler åt minnet.

Annons
 

Per-Olov Nederstedt har sett sin idol live vid ett handfull tillfällen.
– Dessutom har han gjort den näst bästa skivan någonsin enligt mig, nämligen Transformer (den bästa är Ziggy Stardust med Bowie). En annan skiva som påverkat mig mycket är Lou Reeds och John Cales skiva ”Songs for Drella”. Denna skiva är en hyllning till Andy Warhol. Andy Warhol kallades i vissa kretsar för Drella, och  namnet kommer ifrån en sammanslagning av Dracula och Cinderella (D R E L L A).

– Det var med djup sorg jag mottog beskedet. Det är även en annan sorgens dag just i dag. För fem år sedan denna dag fick jag beskedet att Ulf ”Spjutet” Moline hade gått bort.

Landskrona Direkts ”Då-och-då-krönikör” Lennart Andersson reste rent av runt med Lou Reed  på turnén i Sverige och Danmark 1974.
– Från Göteborg minns jag att vi efter konserten på Scandinavium (?) skulle gå ut och äta. Vi hamnade efter tips från promotorn Janne Gille på en krog vars namn jag glömt och vi rekommenderades av hovmästaren en musselsoppa.

– Och jovisst var den god. Det tyckte inte minst Lou Reed, som åt och åt och ville ha in mera gång på gång. Till slut stod en uppgiven kock i dörröppningen till köket och meddelade diskret att maträtten var slut.

– Raskt gjorde då kyparen en snabb runda kring vårt bord och tog ut våra kanske halvfulla eller nästan tömda tallrikar till köket, där de förvandlades till en elegant nypåfylld tallrik till kvällens huvudperson, som belåtet kunde njuta ännu lite längre av den goda maten. Jag tror aldrig Lou Reed fick reda på sanningen. Men ett gott intryck av Göteborg fick han.

Efter att Lennart Andersson lämnat Aftonbladets nöjesredaktion 1972 jobbade han  istället med PR och marknadsföring på ett stort grammofonbolag, Electra, som hade Nordenrättigheterna för stora grammofonetiketter såsom RCA, Decca, Telefunken, MCA, ABC bland andra.
– I mitt jobb ingick att vara värd för utländska artister som kom till våra länder och att åka med på konsertturnéerna, som oftast gick till huvudstäderna samt Göteborg och ibland till Lund.
1972 hade Lou Reed blivit soloartist efter tiden i Velvet Underground och hans LP Transformer såldes bra i Sverige.
– Det fanns alltså en marknad för konserter och 1974 var det dags. Lou Reed och hans musiker var hyggliga killar, men Lou själv var ganska fåordig, även på pressmötet jag ordnade i Stockholm. Första konserten var i Stockholms Konserthus och det var en upplevelse. Mest tagen blev jag av hans ”Walk on the Wild Side” framförd live – man rös.

Lennart Andersson har rent av kvar låtlistan från konserten.
Sweet Jane
Vicious
Ride Sally Ride
Heroin
Sally Cant Dance
Lady Day
I´m Waiting for the Man
Oh, Jim
Walk on the Wild Side
White Light/White Heat
Rock & Roll

Dagen efter Stockholmskonserten flög vi till Köpenhamn. Jag minns inte vilket hotell vi bodde på, men jag misstänker att det var mitt favoritställe Plaza intill Hovedbanegaarden. Så här i efterhand minns jag, mest från mina tio år i grammofonbranschen, att jag satt på ett flygplan till eller från Köpenhamn eller Göteborg…eller checkade in på hotell.

– Sen var det dags för konserter i Falkonerteatret och på Olympen. Ordningen minns jag inte, men jag har ett starkt minne av att vi åkte färja från Limhamn till Dragör vid något tillfälle.

– Vi satt hela gänget uppe i baren och till historien hör att Lou vid denna period var antingen bisexuell eller homo. Jag är inte mannen att avgöra vilket, men i sitt sällskap hade han en kille, som han oavbrutet hånglade med mitt bland öldrickande malmöbor. Bartendern, en trygg malmöpåg, tog mig åt sidan och viskade till mig:
”Stackars dig att åka omkring med en sån jävel…”

– De orden är faktiskt det starkaste minnet jag har av mina dagar med Lou Reed.
Men Lou Reed var en människa liksom alla vi andra med fel och brister. Frid över hans minne,
säger Lennart Andersson och vi tackar för en lektion i rockhistoria.

Vi har satt samman en spelista på Spotify utifrån Lennarts låtlista på vad Lou Reed framförde på Stockholms Konserthus 1974.
Du hittar den här – Lou Reed 1974

Annons
Annonser




























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser