Annons

Kultur-Connie läser Alfahannen

I morgonsoffan satt hon Wennstam och skulle prata om sin nya bok. Jag var på väg till jobbet och hann inte höra . Mejlade mitt intresse för att läsa och recensera boken och såg fram emot det. Boken hämtades och låg i hyllan. Och låg i hyllan. Länge låg den i hyllan. Jag som brukar kasta mig över nya böcker.  Så kom det ett mejl.. skulle kulturombudet vilja  vara så rar och recensera nån gång?

Bara att sätta igång alltså.
Nu några små timmar senare är boken läst. Wennstams förra bok, Dödergök, fick av mig 5 vattentorn av 5. Förväntningarna var kanske därför väl höga. Boken handlar om Jack the Ripper, nej förlåt Jack Rappe som i egenskap av stjärna med stort ego, större  börs och ett för många tilltalande yttre,  lever ett liv i sus och dus och  avverkar  unga kvinnor enligt löpandebandprincipen.  Ryktet gör gällande att han inte alltid är trevlig mot dem men han är ju den han är så det är väl ok.  A man’s gotta do what a man’s gotta do. Tame the shrew. Flickorna med sina höga klackar och låga självkänslor trasslar bekräftelseabsorberande in sig i ickerelationer och finner sig i den roll de fått och ibland tagit.  När så den guldbaggevinnade dandyn kanske döende ligger på sjukhuset och den unga nominerade Emma Wahl som blev utan bagge men med bock presenterats så är rollerna fördelade. Offer och förövare. Förövare och offer. 
Ett porträttgalleri som är ganska platt och lite unket uppvägs av den skickliga researchpennan.  Det är  ett ganska högt tempo  och vissa partier  i boken skyndar sig mina ögon gärna  förbi. Det är en bok som är långt ifrån det jag väntat mig men fortfarande en angelägen historia som säger en del om maktstrukturer och hierarkier.  En del.  Om än en förbenat viktig sådan. 

Annons
Annons
Annonser




























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser