Annons

Kryptisk barndom med Annika Svenbro

På lördag öppnar Pumphuset i Borstahusen för säsongen. I konsthallen visar Borstahusens Konstförening utställningen ”Annika Svenbro”. 

Torsdagens skånska vinterväglag gjorde att Annika Svenbro tvingades åka kollektivt till barndomsstaden Landskrona från ateljén i Rönås mellan Hörby och Sjöbo.
– Det blev en häftig nostalgitripp när jag tog stadsbussen ut till Pumphuset, säger Annika Svenbro som passerade barndomens Seminarieskola, Flickskola och gamla läroverket (Dammhagsskolan). Väl på Pumphuset fortsatte vandringen längs minnenas allé.
Minns du hur vi slog volter runt mattbommen på gården, undrade Anne-Marie Torstensson, vice ordförande, i Borstahusens Konstförening som bodde i samma trappuppgång som familjen Svenbro på Sturegatan 1.
Konstnären mindes vagt även om flytten tidigt gått till Hagastigen. På läroverket var konstföreningens ordförande, Per-Olof Bodin, på den tiden chefredaktör för skoltidningen, Ämbaret.
Annika var en utmärkt illustratör redan på den tiden och ritade bland annat våra annonser. Dessutom publicerade vi några dikter av bröderna Jesper och Håkan, minns Peo Bodin.

Annons
 

Just barndomen återkommer även i Annika Svenbros utställning i Pumphusets konsthall.
Tavlorna är för en småbarnsförälder påträngande och hotfulla,  på gränsen till skrämmande och olycksbådande.
Var det så illa att växa upp?
– Det inte säkert att det är min egen uppväxt, och handen som sträcker sig in i bilden kan vara av hjälpande karaktär, säger konstnären som samtidigt medger att det finns en utsatthet i att möta vuxenvärlden och att skapa sig en egen identitet.

Annika Svenbro läste till psykolog men arbetslösheten bland akademiker var hög efter utbildningen så hon fortsatte och studerade till förskollärare.
– Jag arbetade som förskollärare under en period innan jag 1980 sökte in på grafikskolan Forum i Malmö. Sedan dess har jag livnärt mig som konstnär.

Årets premiärutställning skiljer sig från flertalet av tidigare utställningar på Pumphuset.
– Denna gång finns det människor med på samtliga tavlor, säger Anne-Marie Torstensson.

Började måla sent
Måleriet tog fart i samband med att Annika Svenbro slutade en tjänst som projektledare på Statens kulturråd för ett par år sedan. Där hjälpte hon andra konstnärer att ställa ut i offentliga sammanhang samt inhandlade konst åt staten.
Tidigare gjorde jag mycket skulpturer men det var svårt att kombinera med tjänsten på Kulturrådet. Då var det lättare att plocka fram penslarna.

Det finns dock figurer som fått följa med från tiden som skulptör.
– En är pojken med det blankpolerade klotet på huvudet som hänger som skulptur i taket på Eslövs Stadsbibliotek och som även återfinns här. Jag har även en flicka med sitt speciella hår som fått följa med in i mina bilder.  Men det är tveksamt om hon får vara med längre.

Annika Svenbro kan gå igång på en bild i en tidning.
Det kan också vara något jag läst i en bok. Denna tavla har jag inspirerats av Haruki Murakamis roman, Kafka på Stranden, säger hon och pekar mot  ett verk med fem svårt medtagna kvinnor.

Det kan inte ha varit alldeles lätt att hänga utställningen. Tavlorna eller bilderna som Annika Svenbro skapar håller sig inte inom ramen och strävar gärna i någon riktning.
– Det stämmer. Jag bygger upp en scen och ofta händer det något utanför det vi ser. Det är upp till betraktaren att fylla i den händelsen. Bilden ger en ledtråd.

Annika Svenbro visar två oljor och 20 flashefärg på plywood på konsthallen i Pumphuset mellan 7 februari – 29 mars. Konstnären medverkar vid lördagens invigning klockan 13.00.
– Men då tar vi en annan historia, säger hon och ler brett.

Annons
Annonser






























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser