Annons

Mantrell läser: Men inte om det gäller din dotter

Om det finns böcker som är förbehållna antingen män eller kvinnor är denna förmodligen en bok för en man. Kanske till och med för en He-man.

Ändå måste jag erkänna att jag läst alla Hamiltons storverk av skäl som jag inte ens anar. Hade jag möjligen inget annat att läsa? Fanns ett behov att irriteras? Eller är all staplad fakta inrullad i fiktion bara en form att skriva/läsa som ibland är befriande? Inte vet jag och kanske kan både mänskligheten och jag fortleva utan att veta.

Annons
 

Vi möter Hamilton där vi lämnade honom i förra boken ”Madame Terror”. Livstiddömd och i exil får han ett erbjudande han inte önskat. ”Men inte om det gäller min dotter” är titeln på den senaste och möjligen sista om Hamiltons hjältedåd.  407 sidor om indianer och cowboys. Fast i en modernare Vi och Dom-version. Demokrater mot dem med prefixet O.
Onda och goda, svart eller vitt, kungar, prinsar och presidenter både verkliga och fiktiva varvas med journalister, militärer, politi-er och civilister. En sista gång ska hjälten rädda sin värld. Löftet om att aldrig mer döda är evigt och står fast… Men inte om det gäller din dotter. 
Kompisar från förr, Bertoni-Svensson, Ponti och Mouna är med liksom många andra av hans bekantskaper genom åren. Putin, Bush och Sarkozy får utrymme som de nyttjar efter författarens preferenser. Kängorna dunsar både åt höger och vänster fast mest det ena. Mammon är lika representerad som andra dyrkansobjekt. 

En samtidskritik i underhållningsversion från en författare som tveklöst har både kunskaper, åsikter och insikter. Jan-Ponti granskar och gräver och redan innan finalen gungar hans skavande alter ego genom öknen med de åtminstone från ett kamelperspektiv riktiga svaren. 
It’s a man’s world, Hamilton’s… Kvinnor sitter hemma och ängslas eller serverar kaffe på något kontor. Kanske inte på ytan men om man skrapar lite är han väldigt traditionell i sitt genustänk. Jan-Ponti. Bara Mouna duger. Hon är minsann lika redig som en Carl.
Tre vattencisterner av valfri sort får han Guillouen. Egentligen är den sista behållaren för gamla meriter men det är ju snart jul.  Ett tips till redaktören, som sagt att han tänker läsa boken under julledigheten, är dock att använda julfriheten väl… tänk på baaaarnen … och frun… och vännerna… skulle det bli nån kvart över har jag säkert nån annan bok du kan läsa.

Med risk för att förstöra för Hamiltons fanclub måste jag bjuda på ett par citat ur kioskvältaren:
”Han gick fram till en av dem och höll först upp ett varnande finger framför munnen till tecken på tystnad och slet med ett ryck av den tjocka tejpen som täckte hennes mun. ”Namn och adress om jag får be? Frågade han på engelska ” (s.365)
Scenen utspelar sig under dramatisk räddningsoperation där hjälten och hans män har just tagit sig in i målet för operationen. De smyger ljudlöst, helt koncentrerade men gör ändå följande observation: [”den nedre inbyggda gården var ofattbart vacker, tre springbrunnar i rosa marmor………omgärdades av ett en pelargång med valv i vit marmor, dekorerade med arabisk kalligrafi i guldinläggningar blandat med lapis lazuli och ett svart stenmaterial som Carl inte kunde identifiera”,] (s. 368)

”Det var synd, sade Carl . För då dör du. Utan att be några böner först för det har vi inte tid med. Vi har nämligen ett plan att passa. ” (s.370)

Annons
Annonser






























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser