Annons

Den sista vintern med Åke Edvardsson

Den sista vintern… en titel i min smak..lite lagom tvetydig och historien sägs vara den sista av Åke Edvardssons winterberättelser. Bokens omslag antyder dock att författaren är viktigare än boken . Jag utgår från att någon förlagt sina prioriteringar. Ljudböcker är det bästa som finns .. för någon… och oomkullrunkeligen för väldigt många. En superidé som kan ge dem tillgång till litteraturen som av olika skäl annars inte … ett monotont ensamarbete kan säkert underlättas med hjälp av ett litterärt verk via öronen. Möjligheterna till simultanaktiviteter är många. Den lilla nätta varianten av Åkeboken förärades mig en decembereftermiddag med just så goda intentioner. Hushållsgöromål och läsning samtidigt. Jo… Jag öppnade lilla lådan och satte lurar, skiva och volym där det passade sig. Torsten Wahlund har en mycket behaglig röst… – 112-samtalet hade kommit in exakt 05.32.18. Ett så kallat livräddande larm” Det är ganska tyst runt omkring honom Torsten… hm… sitter han kanske i en bur och läser in mellan sina andra dramatiska uppdrag? Men varför funderar jag på det nu? – Jag får inte liv i min sambo! Tidpunkten betydde ingenting nu, exaktheten var till för senare, när förundersökningen gick in i sin fas av när hur och vem. Och kanske varför…. Nej! Jag blir galen! Ljudböcker verkar inte vara för mig… Irriterad på mig själv försöker jag klura ut varför det är så svårt . Långt om länge kommer jag på det. Det är inte jag som kör! Dessutom läser han långsamt Wahlund… åtminstone tycker jag det. Låter det drygt?… inte meningen .. men vitsen måste vara att få läsa, höra, ta till sig – i egen takt ..oavsett vilken. Hastigt och lustigt cyklar jag ner till bokhandeln och handlar för presentkortet jag förärats av god vän. Egentligen hade jag inte tänkt köpa en inbunden vinter men det är ju ändå den sista.. vintern. Omslaget är identiskt med ljudbokens ..bara större. Torsten Wahlund ingår visserligen icke men jag får läsa hur snabbt jag vill. Kampen mot tiden för livet och mot döden går vidare och några timmar senare har jag haft det som kanske kan ha varit min sista träff med grubblaren Erik Winter, hans goda viner och de gastronomiska excesser som verkar vara ett måste för dagen litteraturpoliser. Nya medarbetare har introducerats och den gamla Wintermamman återvände hem från Spanien. Spanska kopplingar och full gas nästan genom hela vintern. En smula regummerat då och då men sammantaget är den ganska spännande. Alldeles klart läsvärd som underhållning och inte minst som samtidsreflektion. Ingen tung litteratur, inte finkultur men måste allt vara det? Kanske är denna genre att jämföra med barn och ungdomslitteraturens långserieböcker..if so be it. I min lilla värld är en lagom tjock inbunden vän att prassla med alltid trevlig. 3 vattentorn får han av mig, Åke… jag menar Erik. Och slutet undrar du förstås. Hur var det? Precis som väntat… längst bak i boken. Fina Stadsbiblioteket ståtar med verket både som E-bok via nätet och på som ljudbok. Min favoritform- pärm och papper, finns i flera ex. men de var alla utlånade när jag skulle läsa. Det är dock fullt möjligt att reservera ett ex. t. o. m via nätet. Service kallar jag det. Nyttja!

Annons
Annons
Annonser






























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser